I sitt tal häromdagen uttryckte Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson oro för att Svenska kyrkan blivit allt mindre svensk. Om detta rapporterar Svenska Dagbladet idag. Han uppmanade därför alla SD-sympatisörer att rösta i kyrkovalet, för att – antar jag – återställa balansen.
Liksom Jimmie Åkesson tycker jag mycket om ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Ändå är jag långt ifrån säker på att det som är gott med Svenska kyrkan i första hand är just det ”svenska”.
Birgitta Yavari (senare Yavari-Ilan) skriver såhär i sin bok I min hjärtas trädgård, och ge inte upp bara för att uttryckssättet härstammar från 1976:
Jesus älskar sin församling. Med evig kärlek. Han gav sitt liv för henne. Han, Messias, bröt ner skiljemuren mellan hedning och jude genom sin korsdöd. Och gjorde även mej till något av ett adopterat löftesbarn, gjorde ett nytt folk i sej. Förbannad vore då jag, om jag bygger upp en samfundsfärgad mur mellan mej och den själ Jesus vunnit med sitt blod. Det gemensamma ”vattenstället” är Jesus. Där han blir upphöjd över den uppblåsta kunskapens styckverk, där höjes vattnet till att spola över de olika ”ankdammarnas” murar. Så förenar och drar han många till sej. Så många som drivas av Guds Ande hör honom till.
Vi föds in i hans familj, hans kyrka, som mer är en organism av ”levande stenar” än en människoorganisation med en anställd Jesus.
Det tillhör Jesus att bygga upp Davids förfallna hydda, Guds tempel av levande stenar. Kärleken och det brutna brödet ska uppbygga oss och tända en eld i människotempel. Inget medlemskort i världen kan ersätta vad som skrives eller strykes i himlen. Den andra födelsen, den ovanifrån, ger mej rättigheten att kallas ”hans egen”, och förmånen att dela glädjen och ansvaret av Guds rikes förverkligande på jorden.
Och, eftersom det är söndag, en bön från en annan av hennes vackra böcker, Jerusalem Jerusalem (1981):
O Gud, gör dörren till detta hus vid nog att ta emot alla som längtar efter kärlek och gemenskap, trång nog att utestänga all avund, högfärd och trätgirighet. Gör dess tröskel så slät, att den inte blir en stötesten för barn och vilsna, trötta fötter, men så hög och stark, att den tvingar frestelsens makt tillbaka.
Gud, låt dörren till detta hus bli en port till ditt eviga rike.
Låt det bli vår bön för Svenska kyrkan.