Är det dags att lämna kyrkan nu?

Av Jan-Anders Ekelund 19 March 2011 om: Jesus, Medlemskap i Svenska kyrkan, Religionsdialog, Svenska kyrkans identitet

Under senaste veckan har det pågått en debatt både inom och utom Svenska kyrkan angående att Sofia församling i Stockholm anställt en imam.

Den högljudda debatten har framförallt förts mellan de främsta företrädarna för modernistisk teologi inom Svenska kyrkan. Sofia församling är sedan långt tid kända för sina sofiamässor, regnbågsmässor och Taji/Qigong program. De som främst argumenterat emot är de kända prästerna Annika Borg och Johanna Andersson, fd Almer (jämnställdhetssamordnare på Chalmers). Den som tror att det skall bli tyst och lugnt och inga stridigheter inom Svenska kyrkan om man kan tysta de som står för vanlig klassisk kristendom har misstagit sig. Det finns långt ifrån någon enighet bland dem som företräder liberal teolog.

Borg och Andersson inledde med att skriva en debattartikel i Svenska Dagbladet under namnet ”En kyrka i fritt fall”. Sedan har stiftsprosten Bo Larsson svarat. Ytterligare ett inlägg är gjort av Borg och Andersson. I dagens GP tar Johanna Andersson på nytt upp ämnet i sin återkommande gästkrönika på ledarsidan.

Först måste man konstatera att Borg och Andersson har helt rätt, att det borde vara en omöjlighet för en kristen kyrka att anställa en imam. Deras rubrik är tyvärr helt sann, en kyrka i fritt fall.

Man kan inte annat än instämma i: ”Om kyrkan inom sig även kan låta andra religioners ledare förkunna sin tro – och dessutom betala för det – är detta en stor förändring i Svenska kyrkans lära, som behöver genomlysas av läronämnd, biskopsmöte och kyrkomöte.”

Kyrkoordningens 34:e kapitel är tydlig med vad som gäller:

7 § Behörig att anställas på och inneha en tillsvidareanställning i Svenska kyrkan är den som tillhör
1. Svenska kyrkan, eller
2. en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller en kyrka eller ett
samfund som Svenska kyrkan genom Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild
ekumenisk samverkan med.
Det som sägs i första stycket gäller inte sådana anställda som uteslutande eller så gott som
uteslutande arbetar inom begravningsverksamheten.
Vid en viss anställning får göras undantag från bestämmelserna i första stycket om det finns
särskilda skäl. (SvKB 2002:9)

Även om detta är en tidsbegränsad anställning så strider det fullständigt mot intentionen i KO. Jag tror inte någon hade en tanke på att det eventuella undantag som KO öppnar för skulle kunna gälla anställning av en imam.

Men man blir ändå konfunderad över delar av Borg och Anderssons argumentering. Argumenteringen i första artikeln bygger på att vi som kristna har en annan värdegrund än islam. Man pekar inte oväntat på kvinnosyn och inställningen till homosexualitet. Visst skiljer det i värdegrund mellan islam och kristendom till vissa delar, men i andra delar är den faktisk densamma. Däremot så skiljer sig våra trosbekännelser väsensskilt åt. Vi bekänner att Jesus Kristus är Herre och Frälsare, det gör man inte inom islam. Det är därför vi inte kan anställa imamer eller företrädare för andra religioner. Jesus Kristus är den helt avgörande skillnaden. Jesus säger i Joh 14:6 “Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jag hoppas att det är detta som Borg och Andersson menar när de skriver på slutet: ”Även om tolkningarna inom kristendomen är många, så är det ändå Jesus Kristus som står i centrum och utgör själva utgångspunkten för kyrkans arbete.”

Jag vet att en del menar att imamanställningen är droppen som gör att man måste lämna Svenska kyrkan. Det går inte att försvara ett medlemskap längre när Svenska kyrkan anställer företrädare för andra religioner. Jag förstår verkligen att man kan fundera i de banorna. Men innan du begär ditt utträde, läs Frimodig kyrkas nya broschyr, Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan?

”Ingenting tyder på att det inte blir värre, innan det blir bättre” Och när raset kommer – vem skall då finnas där för att kunna bygga något nytt av ruinerna?”

Tillägg 2011-03-25. Dagen och Kyrkans tidning