I senaste numret av Kyrkans tidning finns nästan två uppslag om det minskade gudstjänstfirandet i Svenska kyrkan.
Krismedvetandet är inte alltid på topp i Svenska kyrkan, därför är det bra att Kyrkans tidning uppmärksammar detta. En av kyrkans verkligen lärda och kunniga personer, professor Oloph Bexell konstaterar det självklara att söndagen är den självklara gudstänstdagen för den kristna kyrkan. Det har varit så överallt, i alla tider där den kristna kyrkan funnits. Flera biskopar konstaterar att Kyrkan oavsett sekulariseringen ska behålla söndagen som den viktigaste gudstjänstdagen. Men tyvärr verkar vissa biskopar med Eva Brunne i spetsen vara beredd att lämna söndagen med förhoppningar om att siffrorna skall vända.
Bo Brander skriver i samma tidning:
Problemet är inte tiden – högmässa söndag 11. Vid den tiden är det inte svårt att samla folk till hundutställningar, loppmarknader, friluftsaktiviteter och utflykter. Problemet är att den söndagliga gudstjänsten, måste byggas av människor som har gudstjänsten som sin första prioritet. Länge har Svenska kyrkan byggt på evenemang för att ”locka” människor. Det är dyrt och arbetskrävande.
De som nu behöver värnas är de självgående kyrkokristna. De som oavsett när församlingen firar gudstjänst kommer därför att de vill fira – just gudstjänst.
Just det, som sin första prioritet. I samma tidning finns också en artikel som beskriver hur de anställda och förtroendevalda inte prioriterar gudstjänsten. Fredrik Modéus skriver i sin utmärkta bok Längta efter liv – Församlingsväxt i Svenska kyrkan, att församlingar som växer kännetecknas bl.a. av att de anställda och förtroendevalda firar gudstjänst. Skönt att höra min egen biskop Carl Axel Aurelius säga att det skall vara fullständigt självklart att de som utgör Svenska kyrkans inre kärna skall vara med vid gudstjänsterna. Jag lever själv i en församling där de anställda alltid är med på gudstjänsterna. Tyvärr så ser vi sällan de partipolitiska företrädarna i kyrkan med några undantag. Däremot firar de förtroendevalda som inte representerar de politiska partierna gudstjänst nästan varje söndag. Hur skall vi som representerar kyrkan få andra att fira gudstjänst om vi inte själva gör det?
Biskop Ragnar Persenius anser att kyrkan genomgår en inre sekularisering, därför har också gudstjänsten förlorat i betydelse. Bakgrunden, enligt honom, finns i den teologi som har starkast ställning i dag. Ragnar säger:
Vi har sett en teologisk omsvängning på senare år. Den liberalteologiska trend som råder handlar mycket om att tolka budskapet utifrån sig själv, men evangeliet är gudomlig uppenbarelse. Att gå i gudstjänst handlar om mer än det som jag själv kan tänka ut hemma. I gudstjänsten kommer Gud till oss i förkunnelsen, sakramenten och gemenskapen i bön och lovsång.