Begravningsutredningen

Av Jan-Anders Ekelund 2 April 2010 om: Begravningsväsendet, Frimodig Kyrka

I slutet av förra året presenterades statens begravningsutredning.

Följande avsnitt är ett av de intressantaste: De begravningsavgifter medborgarna betalar varierar i dag beroende på
vilken begravningshuvudman man tillhör. I betänkandet föreslås att alla
avgiftsskyldiga inom en kommun ska betala begravningsavgift enligt
samma avgiftssats. Förslaget är en övergångslösning. På sikt bör i stället
en ordning med en huvudman för begravningsverksamheten per kommun
genomföras. Det senare förslaget jämnar inte bara ut avgifterna utan kan
också bidra till större effektivitet i verksamheten. Regeringen bör ta
initiativ till en överenskommelse med Svenska kyrkan om hur en ordning
med en huvudman per kommun kan åstadkommas.

Risken är uppenbar att Svenska kyrkans struktur kommer att anpassas efter begravninngsväsendet. Församlingssammanslagningar kommer att fortsätta och vi riskerar att få enheter som motsvarar kommunernas storlek för att kunna få en gemensam begravningsavgift. Är det verkligen rimligt att Svenska kyrkan skall administrera begravningsväsendet i det sekulära och mångreligiösa Sverige 2010?

Följande reservation skrev Frimodig kyrka genom Tord Nordblom och Per-Olof Hermansson i stiftsstyrelsen i Göteborgs stift angående stiftets remissyttrande:

Reservation till Stiftsstyrelsens remissvar på Begravningsutredningens betänkande SOU 2009:79
I direktiven till utredaren förutsattes att Begravningsutredningens förslag skulle ligga inom ramen för nuvarande ordning avseende huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Det betyder alltså att staten tänker sig att Svenska kyrkan (i de flesta fall) även fortsättningsvis skall vara huvudman för begravningsverksamheten.
Detta har Stiftsstyrelsens församlingsutskott diskuterat, men vid Stiftsstyrelsens sammanträde 2010-02-03 beslöt majoriteten att ställa sig bakom förslaget att Svenska kyrkan även i fortsättningen bör vara huvudman för begravningsverksamheten.
Vi anser att det finns goda skäl att ompröva nuvarande huvudmannaskap. Några skäl redovisades i Församlingsutskottets remissförslag, nämligen
1. att staten, enligt utredarens förslag, skall besluta om de avgifter som skall tas ut också för dem som är medlemmar i Svenska kyrkan och
2. att begravningsverksamheten i grunden är en samhällelig uppgift som innefattar myndighetsutövning. I ett mångkulturellt samhälle som vårt kan det på goda grunder ifrågasättas om det är lämpligt att ett kristet trossamfund fullgör en sådan samhällsuppgift.
Till detta finns i utredningen förslag som ytterligare stryker under behovet av förändrat huvudmannaskap.
Om utredningens förslag angående enhetlig begravningsavgift i kommunen genomförs, och, i ett senare skede, även förslaget att det bara skall finnas en huvudman i varje kommun, är detta en stark anledning att också förändra huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Kommunen har redan en organisation lämplig för just detta.
Med oförändrat huvudmannaskap skulle en sådan reform fungera pådrivande för strukturförändringarna inom Svenska kyrkan. Svenska kyrkans församlingar har till uppgift att fira gudstjänst, meddela undervisning, samt leva i diakon och mission. Utifrån denna grundläggande uppgift har församlingarna att ta ställning till vilka strukturförändringar som kan anses ändamålsenliga. Det är alltså pastorala bedömningar och strategier som först och främst skall avgöra hur stora församlingar och pastorat bör vara. Församlingarna är i första hand gudstjänstgemenskaper och organisationen bör formas utifrån denna grundläggande insikt.
Det kan säkert finnas en och annan kommun där den kyrkliga och kommunala organisationen med fördel kan sammanfalla, men i allmänhet är en hel kommun ett alltför stort ansvarsområde för en församling.
Kommunsammanslagningar och ändringar av den kommunala indelningen kan också förväntas i större utsträckning i framtiden. Det är inte rimligt att församlingarna i Svenska kyrkan skall göras beroende av framtida förändringar i den kommunala indelningen av landet.
Begravningsverksamheten är, som tidigare påpekats, en samhällelig uppgift och får inte i sig bli anledning till strukturförändringar i riktning mot ”stordrift”. Annorlunda uttryckt; Behovet att ta hand om våra döda på ett värdigt, effektivt och rationellt sätt, får inte blir organisationsmodell för Svenska kyrkans viktiga uppdrag att möta vår tids människor med det kristna evangeliet. Ett sidouppdrag som begravningsverksamheten, kan inte rimligen bli styrande för vårt huvuduppdrag, att förkunna evangelium. Dock anser vi att Svenska kyrkan, i de allra flesta fall, skött begravningsverksamheten på ett föredömligt sätt. Det är förslagen i utredningen som får till följd att huvudmannaskapet behöver ändras.
När nu stiftsstyrelsens majoritet vidhåller att Svenska kyrkan bör värna huvudmannaskapet för begravningsväsendet förstärker detta intrycket att Svenska kyrkan ibland lite ängsligt söker sin legitimitet i det som ligger i periferin, kanske därför att det hos många råder osäkerhet kring det mest centrala.
Om begravningsavgiften skall vara enhetlig inom en kommun och
om det i framtiden bara skall finnas en huvudman inom kommunen
är den enda rimliga konsekvensen att det också är kommunen som blir huvudman för begravningsverksamheten. Kommunen kan sedan genom avtal uppdra åt Svenska kyrkan att sköta begravningsplatser i de fall där kyrkogården också är en begravningsplats.
Förslaget om enhetlig avgift och en huvudman i kommunen kan tillstyrkas endast under förutsättning att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten överflyttas från Svenska kyrkan till annan, förslagsvis kommunal huvudman.
I övrigt tillstyrker vi stiftsstyrelsens förslag till remissvar.

För FRIMODIG KYRKA
Per-Olof Hermansson Tord Nordblom
Ordinarie ledamot Ersättare