Den domesticerade svanen

Av Anna Sophia Bonde 17 September 2013 om: Kyrkovalet 2013, Svenska kyrkans identitet

Den fula ankungen känner vi till. Han som vankade runt i hönsgården och längtade efter friheten. Han som, till sist, försakade allt, valde friheten och som när sagan slutar i friheten fann sitt hem.Det är många läsare som genom åren identifierat sig med honom och som nickat åt berättelsens slutord: för vad gör det om man är född i en hönsgård – om man legat i ett svanägg!

Resultatet i årets kyrkoval framstår som en berättelsens spegelbild. Här har vi svanen som är bestämd åt friheten men som inte vill ha den där friheten utan föredrar den trygga förutsägbarheten och de goda köttgrytorna i Egyptens land.

Att då, som Frimodig kyrka, ha talat om vikten av kyrkans frihet och integritet verkar lite otacksamt. Frihet – nej tack! Integritet – nej tack! Vi har det så bra här i hönsgården – kom inte här och måla upp några naiva drömbilder av hur det ”skulle kunna vara”. Det är det här som är verkligheten – face it!

Ändå säger jag, frimodigt, som Cicero: Errare, me Hercule, malo cum Platone, quam cum istis vera sentire.  (Jag vill hellre fara vilse med Platon än tänka rätt i sällskap med den stora hopen.) Om Herren dröjer är det val igen om fyra år.

Lästips 1: Per Gudmundssons ledare i dagens SvD om behovet av den “rätta” fienden

Lästips 2: Guvor Vennberg: Vilka är mest kon(s)ervativa?