Socialdemokraternas oförmåga eller ovilja (vilket det nu är) att lämna kyrkopolitiken är något som diskuteras i veckan av Annika Borg på bloggen kristen opinion. Hon skriver:
Kan det vara så att S i kyrkan ser Sveriges största ”folkrörelse” och att denna kan användas för att föra ut det egna politiska budskapet? Rikstäckande och resursstark (än så länge) är kyrkan ju också.
När man följer positioneringar och ageranden från makteliten inom Svenska kyrkan kan man ju faktiskt konstatera att socialdemokratisk partibok verkar vara en av de avgörande kriterierna för inflytande.
Och det klart, lyckas man sammansmälta det kristna budskapet med S-politik blir ju kyrkan ett mycket användbart redskap. kristen opinion är på intet sätt först med att se detta, men frågan blir mer och mer aktuell eftersom S inte verkar vilja ta konsekvenserna av den reform man själv varit med om att driva igenom.
Nej, det kan vara svårt att vara konsekvent, särskilt när man, som S, skulle förlora så mycket på att lämna kyrkopolitiken. Man kommer osökt att tänka på ett citat från den s-märkte riksdagsmannen från Grönköping: sanningen har i oss alltid haft en varm förespråkare, dock ej så att det motverkar våra mer övergripande syften.
Det borde vara något Svenska kyrkan lärt sig efter vid det här laget: att när politikerna vill blanda sig i tron så kommer resultatet ofelbart, oundvikligen att bli färgat av politikernas övergripande syften, vilken partifärg de än råkar ha. Kyrkan kommer aldrig att kunna bli fri, så länge som politikerna räds en sådan domänförlust.