Pessimism eller realism?

Av Anna Sophia Bonde 16 June 2011 om: Medlemskap i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I väntan på att domkapitlet i Västerås ska utreda prästen Ulla Karlssons uttalanden väljer nu hennes kyrkoherde, Mats Hulander, att låta sig intervjuas. Tidningen Dagen citerar: 

“Att ha som strategi att undvika livets tunga och mörka sidor, att avskaffa begrepp som skuld, synd och skam är fel väg att gå. De “existentiella frågorna” är just existentiella för att människor överallt och alltid ställt dem.”

“Problemet med Ulla Karlssons resonemang är att det både förnekar människans synd och skuld därmed hennes ansvarighet och att Gud av kärlek gripit in för att vi – trots allt – ska kunna leva med höjt huvud och fullt ansvar. Allt annat vore ett “helvete”, men det har vi i tron räddats från.”

Sekulariserade människor påstår ofta att “fromma” kristna har en pessimistisk syn på tillvaron, att allt blir så onödigt “allvarligt”. Men handlar det inte, som Hulander menar, snarare om realism än om pessimism? Realism både vad gäller antropologi, alltså vad en människa är för något, och teologi, vem Gud är och vad Gud vill oss. De tankar Ulla Karlsson vill föra fram framstår då som ett slags önsketänkande, både om vem man önskar att människan ska vara och vem Gud ska vara. Ulla Karlsson är inte ensam om detta önsketänkande. I dagarna presenteras en stor undersökning om vad Svenska kyrkans medlemmar tycker om sin kyrka, med drygt 10 000 tillfrågade. Enligt samma tidning menar sig endast 15% av dessa tro på Jesus, 15% kallar sig ateister och 20% agnostiker. Biskop Eva Brunne tycker det är överdrivet att tala om “kris”. Ändå ska det bli intressant att se ifall redovisningen av dessa siffror får några konsekvenser för vår kyrkas beslutsfattare eller om det fortsätter att vara business as usual.