Ämbetsfrågan – kan man inte göra på något annat sätt?

Av Jan-Anders Ekelund 10 June 2011 om: Ämbetsfrågan, Frimodig Kyrka, Jesus

Den s.k ämbetsfrågan, alltså om det är rätt att kvinnor prästvigs, har splittrat Svenska kyrkan under lång tid. Få saker i kyrkan kan mobilisera folks känslor mer. För profana journalister blir det ett stort scoop varje gång man bråkar om detta i kyrkan och för en sekulariserad allmänhet så framstår det hela som mycket märkligt. Bråkigt har det varit och fortfarande finns det krafter som vill fortsätta på denna väg.

Men kan man inte göra på något annat sätt? En grupp kvinnor har bildat ett nätverk med namnet, Kvinnorna kring Jesus. De representerar kvinnor i Svenska kyrkan med skilda uppfattningar i ämbetsfrågan. I gruppen finns både prästvigda, diakonvigda och lekmän (eller heter det lekkvinnor!?). De kommer ifrån olika fromhetstraditioner inom Svenska kyrkan. De har träffats, bett och samtalat tillsammans. De vill konstruktivt finna en annan väg än konfliktens.

I dagens nummer av Svensk pastoraltidskrift (SPT) publicerar kvinnorna i nätverket en artikel. Tänk om denna artikel kan få vara en början till, inte bara ändring av paragrafer i kyrkoordningen, utan framförallt också till en mentalitetsförändring inom vår kyrka där vi respekterar varandras samveten. Det går att göra på ett annat sätt!

Så här skriver gruppen:

Ämbetsfrågan – kan man inte göra på något annat sätt?
Detta var rubriken på det föredrag som Bengt Holmberg höll på Laurentiistiftelsen 16 oktober 2005, och som gavs ut i SPT:s småskrift Försonad Mångfald året därpå.

Vi är många som apropå den s.k. ämbetsfrågan haft smärtsamma anledningar att fråga oss detsamma, många gånger. För alldeles oavsett vad man tror och tänker i sakfrågan – alltså huruvida Gud vill att kvinnor ska vara präster – så är detta en fråga som splittrar och smärtar. Från båda ”sidor” är splittringen ibland så djup, att vi, som faktiskt bekänner oss till samme Herre och hittar hem i samma kyrka, inte ens kan tala med varandra och än mindre be tillsammans. Ord som samexistens, tolerans, kompromiss och gemenskap, nämns sällan i samband med ämbetsfrågan, och det tas inte alltid väl emot, om man dristar sig att föreslå dem. Frågan om möjlighet till samexistens med bevarad integritet för alla oavsett uppfattning i ämbetsfrågan är kyrkopolitiskt kontroversiell, vilket oftast gör det omöjligt att ge offentlighet åt de praktiska lösningar som faktisk redan finns och fungerar väl.

Utifrån frustration och sorg över denna situation, och utifrån en fast övertygelse om att Kristus vill att vi ska vara ett, har ett löst sammansatt nätverk bildats av kvinnor i olika åldrar, med olika uppdrag i Svenska kyrkan, både präster, diakoner, förtroendevalda och ”vanliga” gudstjänstfirare, som fått arbetsnamnet Kvinnorna kring Jesus. Vi står i olika fromhetstraditioner och har olika syn och tro när det gäller Svenska kyrkans ordning med prästvigda kvinnor – men vi delar vår tro på Jesus Kristus och vår kärlek till honom. I detta nätverk finns en självklar utgångspunkt i att båda sidors uppfattningar är legitima och att dess respektive företrädare därför bör beredas sådant livsrum som står i överensstämmelse med vad tro och samvete bjuder. Ingen skall behöva känna sig andligen svältfödd utifrån ”andra sidans” preferenser.

Vi delar också en övertygelse om att vår tro, vår kärlek och vår samhörighet i Kristus är större än våra olikheter, och att det därför är vårt gemensamma uppdrag att med kärlekens kreativitet bemöda oss om att bereda verkligt livsrum åt varandra och verka för enhet och försoning i den kyrka som vi alla tillhör och älskar. Detta vill vi göra med en realistisk beredskap inför att vi kommer att få att leva med våra olikheter också i framtiden, men också med frimodighet och glädje.

Rent konkret fungerar nätverket så att vi med jämna mellanrum möts för att dela erfarenheter, tankar och visioner och på så sätt styrka och uppmuntra varandra till att arbeta för enhet och försoning i de församlingar och sammanhang där vi finns till vardags. Vi vill vara en bönegemenskap, där vi ber tillsammans, för varandra och för hela Svenska Kyrkan. Vi vill också öppet visa att det faktiskt är möjligt med gemenskap och försoning även när det kommer till olikheter i ämbetsfrågan. Vi vill visa att det finns en god vilja att hitta praktiska lösningar som gör att var och en, med olika övertygelser i frågan, kan beredas goda yrkes- och arbetsmöjligheter och även möjlighet till ett böne- och gudstjänstliv i kyrka och församling. För det går faktiskt att göra på ett annat sätt!

Annette Andreasson
Margareta Bengtsson
Annika Bertilsson
Josefine Callenberg Sävenstrand
Agneta Elgenmark
Madeleine Eurenius
Ylva Evensen
Catarina Fondén
Lena Hugosson
Evelina Johansson
Lisa Kjellgren
Britta-Lena Ljungman
Maud Lundin
Bodil Månsson
Marianne Petersson
Kristina Runesson
Berit Simonsson
Solveig Wollin
Miriam Wredén Klefbeck

Deras tankegångar ligger väl i lnje med Frimodig kyrkas valplattform.

Försoning i ämbetsfrågan
Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton­läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. Frimodig kyrka menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. Frimodig kyrka vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar

Ända ifrån Frimodig kyrkas begynnelse har vi haft olika syn på ämbetet inom Frimodig kyrka. Frimodig kyrka vill visa på samma försonande väg som kvinnorna i nätverket gör. Det är kontroversiellt i dagens kyrka och samhälle. Märkligt att försoning kan vara så kontroversiellt………