Valupptaktsfest i Hässleholm den 24 september – rapport

Av Jan Erik Amilén 30 September 2016 om: Okategoriserade

Föreläsningar i sammandrag från FK Valupptakt 24 sep 2016

Det är egentligen fullkomligt omöjligt att, i ett referat, göra rättvisa åt tre goda talare – Sidenvall, Sandahl och Sarkar – som gav publiken full valuta i form av rika och välformulerade anföranden, i mer än en timme var. Därför blir det, ytterst översiktligt och summariskt, enbart ett axplock (ur mitt eget begränsade minne!) av deras genomtänkta tal som nedan presenteras.

Fredrik Sidenvall talade utifrån; vad är, vad gör och vad kännetecknar en kristen kyrka. ”Varhelst två eller flera samlas i mitt namn…” fick ge tröst åt, att vi inte alltid är så många på plats i våra församlingar men att vi får glädjas åt det sanna flödet av kristen tro, den goda kraft, som följer av att ha Jesus i centrum. Senapskornet i jorden symboliserade här kyrkfolket, på gräsrotsnivå, ur ett ”lågkyrkligt” perspektiv. Detta utan att förringa eller förneka, att kyrkan naturligtvis måste ha och i alla tider har haft, olika former av konstitutionell uppbyggnad och hierarki. Kornet blir till trädet som växer uppåt och formas, vilket då också knyter an till ett ”högkyrkligt” synsätt. Luther såg klart och bedrövad vad som händer i en kyrka som skapar ritualer och utanpåverk för att stävja och skrämma lekfolket genom maktmetoder. När mänskliga påhitt får större betydelse än evangeliet och förkunnelsen går det fel och blir till antikrist. När Guds Ord förkunnas rent och klart blir det andligt liv och tro väcks. Detta också i församlingar som är små med bara ett fåtal rättrogna kvar. Goda exempel på detta är, hur allt fler från muslimska länder börjar söka Jesus och låter döpa sig, både här och i Europa. Det är hoppfullt för varje enskild kristen, att se det så, och särskilt för oss i vår gemensamma kamp för Guds sanna lära, när vi misströstar.

Dag Sandahl uppmanade oss att vara realister. Se verkligheten, se hoten! Bara en överbefälhavare som ser faran och fiendens potential, har möjlighet att försvara territoriet. Nu är inte alltid fienden eller motståndaren ondskefull. Aningslösheten är inte heller ofarlig när den tillåts breda ut sig oavslöjad. De små stegens tyranni är en väl känd metod att vinna mark på ett orättfärdigt sätt. Ett exempel på detta är de nya formuleringarna i handboken. ”Så lyder Herrens Ord” byts nu ut till ”Så lyder Bibelns ord”. Det senare är ett konstaterande och det förra är en trosbekännelse. Liten men väsentlig förskjutning. Splittringen och utfrysningen upprätthålls effektivt genom att den styrande eliten delar in oss i ”vi och de”. Alla som är utanför ”vi”, har fel och skall frysas ut på olika sätt. Dit hör Frimodig Kyrka. Dit hör de tre kvinnliga präster som startade ”mitt kors”-uppropet och med det synliggjorde maktens strategi. Vad blir det av en kyrka med församlingsarbete, som inte bjuder på annat än PRO-verksamhet och annan världslig underhållning? Ingenting, vad avser det som kyrkan är satt att ha som uppgift. Ingen förkunnelse, ingen själavård, ingen andlig uppbyggelse, bara tomma kyrkor – inte ens folkbildning och kultur i ordets goda bemärkelse. Bedrövligt! Vad göra med tomma lokaler och mässfall på landsbygden eller kyrkliga nöjesinrättningar med omåttligt meningslös verksamhet i städerna? Vi måste se, förstå och erkänna, att detta är dagens problem i Svenska kyrkan. Och självklart försöka ändra på!

Dan Sarkar talade om Jesus på ett strålande och målande sätt. Jesus, Guds son, som är det otvivelaktigt mest fantastiska och underbara beviset och svaret på vad som skiljer en kristen tro från andra religioner. Jesus som ställde allt på sin spets, vände alla gamla föreställningar ”upp och ner” och därigenom väckte både avsky och den allra djupaste beundran hos folk, som fick möta honom, där Han gick bland människorna för drygt tvåtusen år sedan. Hans budskap var häpnadsväckande, liksom Hans gärningar. Frälsaren som fortfarande förfärar, förargar, förundrar och förändrar människor på olika sätt. Trots risk för förföljelse, även för de flyktingar som kommit hit till Sverige, söker människor evangeliet och det kristna budskapet. Här och nu i ett av världens mest sekulariserade länder. När vi som kristna verkligen söker Sanningen och förstår vem vi erkänner och bekänner oss till: ”Vi tror ock på Jesus Kristus…”, händer det saker. Då fylls vi av övertygelsen, att vi har något alldeles utöver det vanliga att missionera om och delge människor som söker och frågar. Jesus polerar och putsar inte bara vårt utanpåverk, vår image. Han tränger in i vårt innersta och restaurerar och bygger upp oss igen, fullständigt från grunden. Jesus är Vägen, Sanningen och Livet.

Vid pennan/ Ann Lång