Frimodig kyrka har gett utt en liten broschyr Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan?
Det har varit en hel del blogginlägg och kommentarer kring broschyren. Precis så var det tänkt, vi ville få igång ett samtal kring denna fråga. Vi vill också ge argument för varför vi skall vara kvar.
I senaste OAS-bladet (nr 2 2011) skriver den kände prästen Staffan Ljungman i samma ämne. Här följer Staffans tankar:
1.De historiska rösterna är viktiga. Vi menar oss till höra den historiska kyrkan i Sverige, den som fördes hit av missionärer på 1000-talet och sedan reformerades på 1500-talet. Hur förfallen hon än kan tyckas vara i vår tid, så är ljusstaken ännu inte flyttad från sin plats (Upp 2:5). Ännu kan Ordet förkunnas och sakramenten förvaltas rätt.
2.Att ”öppna eget” är inte tänkbart – då skulle man bidra till Kyrkans splittring. C.O. Rosenius mötte också för 150 år sedan fromma människor som undrade var gränsen gick. Han skriver: Det fodras särskilda tecken, om ett utgående från kyrkan bör ske. Att det icke predikas fullkomligt, att en otrogen lärare utdelar sakramenten, att många ogudaktiga anamma det, sådant utgör icke tillräckliga skäl för utgåendet. Kyrkan är dock på djupet en Guds inrättning, som har Guds ord och sakramenten av Jesus Kristus samt den helige Andes verk i några levande själar.
3.Prästerna har det inte lätt: bibeltroende ungdomar har svårt att bli prästvigda och bibeltroende präster får ingen befodran. Men lekmännen har det värre, eftersom de är utlämnade åt prästerna. De kan ibland få färdas en bit för att kunna fira mässa och höra en god förkunnelse. Men så var det även under väckelsetiden: medan den egna prästen predikade om bättre lantruksmetoder gick man miltals till fots för att höra en renlärig präst.
4.Var går då gränsen? När det blir förbjudet att förkunna att Jesus är vår Herre och Frälsare. När mässan inte längre får firas. När man slutar läsa Skriftens ord i kyrkorna. Då är Guds församling satt på svältkost som inte kan uthärdas. Men där är vi som sagt inte ännu.
5.OM vi skulle nå gränsen bör vi i varje fall inte öka splittringen genom egna samfund, utan söka oss till något som redan finns. Vi bör påminna oss att den fullkomliga Kyrkan inte finns förrän i himlen.
6.Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som händer er. Gläd er istället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. Saliga är ni om ni skymfas för Jesus Kristi skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. (1 Pet 5:12 -14).