Biskopen, Dalai lama och det andliga smörgåsbordet

Av Anna Sophia Bonde 1 June 2011 om: Okategoriserade

Bengt Wadensjö, biskop emeritus, skriver idag på debattsidan i Dagen om att det andliga livet i Sverige är större än gudsstjänstlivet och kallar kyrkan “ockuperad” av “traditionalister”, som sägs ha det gemensamt med de vetenskapstroende att de förhåller sig skeptiskt till de mer andligt “öppna”. Det ligger säkert något i den iakttagelsen. Wadensjö redovisar siffror från Centrum för samtidsanalys som ger intrycket att det inte längre är någon tydlig korrespondens mellan en människas etikett och det innehåll etiketten representerar.  T ex säger sig 14% av de “icke-troende” tro på en odödlig själ och 16% på ett liv efter döden, vilket ju kan låta lite konstigt. Antagligen är sådana uttalanden framför allt ett uttryck för nutidsmänniskans förmenta prerogativ att plocka åt sig det på smörgåsbordet som hon finner mest tilltalande. Ett tydligt exempel på detta nämner Ann Heberlein i en krönika i nya numret av Amos när hon problematiserar den överdrivna förälskelsen somliga välutbildade svenskar hyser för Dalai lama. De lyckas helt blunda för somliga drag i hans lära och förstorar andra – fullständigt godtyckligt! Och om “bildade” människor tar sig sådana tankemässiga och dogmatiska friheter är det ju inte konstigt om “hoi polloi” gör det.

Uppgiften för kyrkan i detta torde vara tvåfaldig: dels krävs ordentlig undervisning, för barn, ungdomar och vuxna i kristen troslära och dels måste kyrkan öva sig i att, som Jesus, vara öppen mot människor utan att för den skull bejaka allt som dessa människor råkar tycka. För att bevara en sådan stringens säger det sig självt att vi måste lyssna extra noga till den Helige Andes röst. Det finns många andar men en Helige Ande och, som Paulus skriver (Gal 6:8) den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.