Bloggposter på ämnet Ekumenik:

Kristna i Mellanöstern, Motion 2014:035

Av Jan Erik Amilén den 22 November 2014 om: Ekumenik, POSK, Religionsdialog, Systerkyrkor i världen

Situationen för kristna i Mellanöstern engagerar! I denna motion, undertecknad av Anders Roos (POSK) m.fl., däribland Bertil Murray (FK) och Berth Löndahl (FK), märks ett starkt engagemang. Du kan läsa hela motionen här.

Även motion 65 och motion 84 handlar om kristnas situation i Mellanöstern. De tre motionerna bereddes tillsammans i Ekumenikutskottet, här.

Som ett resultat av arbetet med motionerna beslöt Kyrkomötet att göra ett uttalande, nedan:

Kyrkomötets uttalande: 

En humanitär katastrof utspelar sig i Mellanöstern. Miljoner människor befinner sig på flykt från inbördeskriget i Syrien och från den Islamiska statens (IS) brutala framfart i Irak och Syrien.

Vi ser en skoningslös förföljelse av religiösa minoriteter och de urgamla kristna församlingarna i Irak står inför utplåning. Skolor, sjukhus och bostäder har blivit till ruiner på många håll.

Våldet och förstörelsen har dramatiskt försämrat utsikterna för en varaktig fredlig utveckling i hela regionen.

Läget är så alarmerande att det krävs extraordinära insatser från FN och dess medlemsstater för att skydda människors liv, välbefinnande och religionsfrihet i Mellanöstern.

De mänskliga fri- och rättigheter som världssamfundet har enats kring måste försvaras.

Denna katastrof leder också till att några av de drabbade kommer till Sverige.

Som enskilda, som kyrka och som samhälle har vi ett uppdrag att efter bästa förmåga välkomna dem som tvingats fly och att i förbön och omsorg ge dem hopp om att det är möjligt att åter leva tryggt och åtnjuta de mänskliga rättigheter var och en har.

Kyrkomötet har idag beslutat:

  • om extra resurser för arbetet i Mellanöstern.
    Situationen  i Mellanöstern är mycket allvarlig och Kyrkomötet gav kyrkostyrelsen i uppdrag att avsätta extra resurser för det arbete Svenska kyrkan stöder i Mellanöstern.
  • att uppmana Svenska kyrkans stift att fortsätta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro.
    Kyrkomötet beslutade att kyrkostyrelsen bör uppmana stiften att aktivt använda samtalsdokumentet Guds vägar. Guds vägar är ett inomkyrkligt dokument till stöd för Svenska kyrkans fortsatta reflektion och samtal med företrädare för judisk tro och bekännelse.

 

Vi konstaterar att en inte obetydlig del av dem som flyr krig och oroligheter i t.ex. Syrien och Irak, och som kommer till vårt land, är förföljda kristna.

Beslutet i Kyrkomötet avslog motion 35, men indirekt kan punkten 1 (i slutet av uttalandet) tolkas som ett stöd till den del som anges i motionens andra förslag.

 

 

Vår systerkyrka i England

Av Jan-Anders Ekelund den 17 February 2014 om: Äktenskapet, Ekumenik, Systerkyrkor i världen

Svenska kyrkans systerkyrka i England, Church of England har valt en annan väg än Svenska kyrkan när lagstiftningen ändrats kring enkönade relationer. Svenska Dagbladet, Dagen och Kyrkans Tidning skriver om det.

Lämna synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok!

Av Gabriel Fjellander den 11 December 2013 om: Arbetsmiljö, Dopet, Ekumenik, Gudstjänst, Jesus, Konfirmation, Kyrkohandboken, Levande församlingar

Frimodig kyrkas Kjell Petersson bidrar med följande text:

Fram till den 1 februari 2014 kan man skicka in synpunkter på förslaget till ny kyrkohandbok. Adress: Svenska kyrkan, 751 70 Uppsala. Om en enskild person eller grupp skickar in synpunkter, kallas det spontanremiss. Det är bra om många kommer med sina invändningar, förslag och synpunkter.

Förslaget till kyrkohandbok finns på Svenska kyrkans hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

På hemsidan för Svensk Pastoraltidskrift finns ett antal artiklar om handboksförslaget: http://www.pastoraltidskrift.nu/ Gå till fliken dokumentation och där hittar du ett antal artiklar om förslaget, om dopordningen och om konfirmationen.

I all korthet vill jag peka på några punkter. Det första handlar om högmässans fasta moment: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei (Herre förbarma dig, Lovsången, Trosbekännelsen, Helig och O Guds Lamm). Det är viktigt att man håller fast vid de traditionella texterna till dessa moment. I förslaget finns i en del alternativ nya texter, som oftast är pratiga och inte lika substansfulla som de vi är vana vid. Dessutom är det ett stort värde att formuleringarna är desamma från olika handböcker, och inte minst, att man känner igen sig när man firar gudstjänst utomlands. Och omvänt, att när besökare från andra kyrkor kommer till oss, att de känner igen sig i de fasta momenten.

Det andra gäller nattvardsbönerna. Det finns ett mönster att följa när det gäller hur nattvardsbönen är uppbyggd. I det viktiga ekumeniska dokumentet från Faith and Order: Dop, nattvard, ämbete formuleras det på följande sätt:

27. Nattvardsliturgin är till sitt väsen en obruten helhet, vilken historiskt sett består av följande element i varierande inbördes ordning och av varierande betydelse:

  • lovsånger
  • en akt av ånger och bot
  • tillsägelse av syndernas förlåtelse
  • förkunnelse av Guds ord i olika former
  • trosbekännelse
  • förbön för hela kyrkan och för världen
  • iordningställande av bröd och vin
  • tacksägelse till Fadern för skapelsens under, för frälsning och helgelse (med rötter i den judiska berakah-traditionen)
  • Kristi instiftelseord enligt nytestamentlig tradition
  • anamnesis eller åminnelse av de stora frälsningsgärningar, lidande, död, uppståndelse, himmelsfärd och pingst, som skapat kyrkan

  • nedkallande av Den helige Ande (epiklesis) över församlingen och elementen bröd och vin, antingen före instiftelseorden eller efter åminnelsen eller bådadera, eller också någon annan form för hänvisning till Den helige Ande som på tillbörligt sätt uttrycker nattvardens epikles-karaktär)
  • överantvardande av de troende till Gud
  • hänvisning till de heligas gemenskap
  • bön om Herrens åtkomst och Gudsrikets slutliga framträdande
  • hela församlingens Amen
  • Herrens bön
  • försonings- och fridstecknet
  • brytande av brödet
  • ätande och drickande i gemenskap (kommunion) med Kristus och med varje medlem av kyrkan
  • avslutande tacksägelse
  • välsignelse och sändning

Det tredje handlar om högmässans inledning. Där ska finnas en syndabekännelse, och en tillsägelse om syndernas förlåtelse. I förslaget finns en del mellanformer mellan syndabekännelse och det man kallar överlåtelseböner. Dessa mellanformer bör undvikas, eftersom de skapar osäkerhet om det som sker är en bekännelse eller något annat.

När det gäller dopet är det viktigt att rikedomen i dopet uttrycks. Dopet är både en rening från synden, en nyfödelse i den helige Ande och ett upptagande i Kristi kyrka.

Både i dopordningen och ordningen för konfirmation bör det finnas möjlighet att smörja med olja som ett tecken på att den helige Ande ges.

Hässelby den 10 december 2013

Kjell Petersson

Handling och bön må bli ett: om att göra tältet större

Av Anna Sophia Bonde den 2 August 2013 om: Diakoni, Efterföljelse, Ekumenik, Folkkyrka

Fredrik Modéus, ny ledarskribent i Kyrkans tidning, skriver i veckans nummer om hur “gudsprat” aldrig kan ersätta gudsrelation och antyder därmed att han tycker det är lite för mycket av det förstnämnda i Svenska kyrkan. (Han anknyter därmed till det viktiga ämne som tidigare i sommar diskuterats i Kyrkans tidning av Johan Wierup, om hur märkligt det är att det är så många som beslutar i vår kyrka som aldrig eller sällan firar gudstjänst, alltså har tron som sitt liv och hjärta i vardagen, inte bara vid kyrkorådssammanträden.)

Han hänvisar till en religionssociologisk avhandling från förra året, Den sorglöst försumliga kyrkan (Artos), som lägger stort ansvar på kyrkan för de yngre generationernas “djupgående religiös (a) språkförlust”.

Är det som det verkar att vårt materiella välstånd förlett oss till att tro att allt var väl, när i själva verket tron i det folkkyrkliga sammanhanget alltmer blev något cerebralt – istället för liv, glädje, hälsa, nya livsmöjligheter? Och eftersom bara några få egentligen behövdes i gudstjänsten (dess producenter) så utrustades inte församlingen (de förmenta konsumenterna) med de gåvor som egentligen stod och står henne till buds (Andens gåvor, Guds rustning), varför de vuxna inte blev de andliga mödrar och fäder som de hade kunnat bli? I så fall är de bistrare ekonomiska villkoren att välkomna.

Som en illustration till vad lärjungaskap – verkstad istället för snack – kan innebära kommer ett förslag från Björn Helgesson, komminister i Örebro, vad gäller tiggarna i staden. Kyrkans tidnings notis lyder:

I en debattartikel i lokaltidningen Nerikes Allehanda uppmanade han frivilliga att bli fadder till tiggare. I går, måndag, hölls en första samling.Björn Helgesson skriver:
”Är det många som vill vara med så kan vi vara sju faddrar för var person som regelbundet tigger i vår stad. Fadderskapet inebär då att vi en dag var i veckan sätter oss på huk hos vår tiggare, pratar en stund om det är möjligt, och lämnar över ett matpaket. Ingen ska behöva säga att man är hungrig.”

Ytterligare en illustration: Denna vecka rapporterar tidningen Dagen om en konferens som hålls i Flen i helgen, med arabisk-muslimska konvertiter. Uppskattningsvis är det 500 personer som kommer för att stödja varandra och lyssna till undervisning. Merzek Botros, arabisktalande pastor i Sundbyberg säger:

 Temat för i år tar avstamp i Jesaja kapitel 54, där Gud uppmanar oss att göra vårt tält stort. Vi har en viktig uppgift som församling och det är att evangelisera.

Konferensen gästas av pastorn i en stor evangelikal församling i Kairo, vars kyrka ligger nära Tahrir-torget och därför spelat en viktig roll genom bön, lovsång och praktiskt arbete under de protester som pågått mot regimen alltsedan 2011. Fredagens Dagen har en stor intervju med samme pastor, Sameh Maurice:

– Under revolutionen har Gud använt vår kyrka på ett sådant speciellt sätt. Vi vill vara en kyrka som river murar och bygger broar till samhället och vänskap har skapats där det förut funnits misstänksamhet. Guds kärlek tvingar oss till det. Landet är på rätt väg nu, säger han.

Optimismen går inte att ta miste på. Det är heller ingen underdrift att säga att Sameh Maurice och hans församling befunnit sig i världshändelsernas centrum den senaste tiden.

När revolutionens eld brann som häftigast, lät Sameh Maurice kyrkan bli ett sjukhus för skadade demonstranter. Man var också noga med att förse demonstranterna med vatten, för att de skulle kunna fortsätta.

– Att vi tog hand om många muslimer mötte förvåning. De trodde inte att kyrkan skulle göra så. Men vi trodde så mycket på den villkorslösa kärlekens kraft, säger han.

När de ändå höll på, ville de bjuda in och hedra de familjer vars anhöriga omkommit i tumultet under demonstrationerna. Många muslimer besökte kyrkan under denna tid.

– De som ville var välkomna och vi hedrade familjerna med symboliska gåvor och bad för dem. Många var rörda till tårar och då slogs jag av hur oerhört viktigt det är att kyrkan finns inkarnerad i samhället, säger han.

Sedan tidigare har församlingen varit engagerad i arbete för mänskliga rättigheter och kampen mot godtyckliga arresteringar av den fruktade säkerhetspolisen.

Idéerna bakom revolutionen – som uppstod som reaktion mot allt förtryck – var därmed redan förankrade i kyrkan.

– Det handlar om frihet, demokrati och socialt ansvar. Detta är bibliska principer och något vi har ställt oss bakom hela tiden. Därför var det inte svårt att stötta revolutionen, säger han.

Om hur vi kan inspireras av Egyptens kopter skriver undertecknad i en krönika i torsdagens Dagen.

 

 

Vi står bakom flyktingarna säger en samlad kristenhet

Av Jan-Anders Ekelund den 2 July 2013 om: Diakoni, Ekumenik, Flyktingarbete

Igår i Almedalen lanserades en kampanj som skall pågå fram till nästa års riksdagsval. Sveriges kristna råd (SKR) står bakom kampanjen.  Det är väldigt glädjande när vi kan visa upp kristen enhet eftersom polariseringen ökat inom kristenheten i flera frågor. För Sveriges kristna så är det en självklarhet, helt utifrån Bibelns klara undervisning, att ta väl hand om flyktingar och invandrare. Enhet skapas när vi tar Ordet på allvar. När vi slirar med troheten mot Guds eget ord så skapas också oenighet och den kristna frimodigheten tappas bort.  Ett alltmer sekulariserat Sverige behöver en enad och frimodig kristenhet. Underbart de gånger vi får se det.

Manifestet finns på SKR:s hemsida och i tidningen Dagen.  Det går att läsa mer om manifestet  i tidningen Dagen och i Kyrkans Tidning.

I Frimodig kyrkas valplattform finns ett stycke som heter Diakoni – trons händer

Diakonin syftar till att stötta de svagaste i samhället och hävda människors lika och okränkbara värde. Ekonomiska neddragningar med utslagning, arbetslöshet, hög sjukfrånvaro och splittrade familjer som följd har lett till stegrade behov av mänsklig omsorg. En överdriven fokusering på konsumtion och personlig framgång har fått många att känna sig misslyckade och utanför. Frimodig kyrka vill därför arbeta för att stärka det diakonala arbetet och öka den diakonala medvetenheten i Svenska kyrkan. Invandrarfientligheten breder ut sig i Sverige. Vi är som kristna skyldiga att hjälpa och stötta invandrare och flyktingar. Frimodig kyrka stöder Svenska kyrkans ledning, då den aktivt och kraftfullt tar avstånd ifrån invandrarfientliga krafter i samhället.

Svenska kyrkan har ett omfattande internationellt engagemang med flera hundra samarbetspartners runt omkring i världen. Till Svenska kyrkans ansvar hör självklart att stödja kristna runt jorden som förföljs för sin tro. Frimodig kyrka vill också att den internationella diakonin ska prioritera områden som är till hjälp för de allra mest utsatta, genom att hitta goda former att stödja t ex rättvis handel, småskalighet, kvinnoprojekt och mikrofinanser.

Svenska kyrkan och ekumeniken

Av Jan-Anders Ekelund den 9 February 2013 om: Äktenskapet, Ärkebiskopen, EFS, Ekumenik, Frimodig Kyrka, Jesus, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Systerkyrkor i världen

Världens snabbaste växande lutherska kyrka Mekane Yesus i Etiopien bryter nu sina förbindelser med Svenska kyrkan beroende på Svenska kyrkans nya äktenskapssyn. Mekane Yesus kyrkan har tidigare varnat Svenska kyrkan, i ett brev till ärkebiskop Anders Wejryd , att detta drastiska besked kan komma ifall inte Svenska kyrkan ändrar sitt beslut. Wejryd antyder nu i tidningen Dagen att han mer eller mindre inte vetat om denna varning ifrån Mekane Yesus kyrkan.

Frimodig kyrka varnade för denna utveckling när beslutet togs på Kyrkomötet 2009. Svenska kyrkan har som en av sina identitetsmarkörer använt ordet brobyggarkyrka. Ända sedan biskop Natan Söderbloms dagar har ekumeniken varit ett prioriterat fält inom Svenska kyrkan. Varför har det varit det? Jo, därför att Jesus själv manar oss till enhet. Splittring är synd. Svenska kyrkan och andra västerländska kyrkor kan inte självsvåldigt ändra Kyrkans lära utan att det får konsekvenser i form av splittring.

Konsekvenserna kan bli enorma. Inte bara rent praktiskt för Svenska kyrkans och EFS folk just nu nere i Etiopien, utan frågan är framförallt vilka framtida följder detta kan få? När världens näst största lutherska kyrka vågar trotsa Svenska kyrkan, trots allt ekonomiskt stöd, så kan även mindre lutherska kyrkor gå samma väg. Svenska kyrkan har redan genom beslutet 2009 distanserat sig än mer ifrån de stora historiska kyrkorna.

Svenska kyrkan har skjutit ekumeniken i sank genom sitt beslut 2009. Hur har Svenska kyrkan och dess ledning tänkt reda upp detta? Kan det vara så att man egentligen inte bryr sig så mycket om kristen enhet innerst inne? Det viktigaste är att man får framstå som en progressiv kraft i det svenska sekulära samhället. De politiska partierna som styr på Kyrkomötet bryr sig inte. I min församling uteblir de partipolitiska företrädarna ofta ifrån ekumeniska samlingar. Kristen enhet är inget för dem.

Vi får se vad som händer. Erik Johansson styrelseledamot i Frimodig kyrka befinner sig just nu Etiopien för EFS räkning. Spännande att höra vad han har att säga när han kommer hem.

Partipolitiseringen alltmer absurd

Av Jan-Anders Ekelund den 12 December 2012 om: Ekumenik, Partipolitisering, Socialdemokraterna

Olle Burell socialdemokraternas gruppledare på Kyrkomötet gör fullständigt absurda uttalande inför nästa års kyrkoval enligt dalatidningen dt.

Han kallar kyrkovalet för “ett perfekt tillfälle” att öva inför valet till Europaparlamentet. Han betonade vikten av kyrkovalet som det inledande steget i den trestegsmobilisering som även innefattar valet till Europaparlamentet i juni 2014 och riksdagsvalet i september 2014.

Hur länge kan vi ha det så här? När reagerar våra ekumeniska partners och på allvar hotar att bryta kontakterna med vår kyrka pga den partipolitiska inblandningen. Det kommer att ske om vi inte snart får slut på politiseringen.
När kommer biskoparna att reagera över att den kyrka de är insatta i, utnyttjas i övningssyfte av Sveriges största politiska parti? De stora dagstidningarnas ledarskribenter genomskådade det partipolitiska hyckleriet ganska väl i förra valet. Jag förmodar att de inte kommer att vara mindre nådiga mot politiseringen i det kommande valet. Till slut kommer det att ta slut. Framtida kyrkohistoriker kommer att analysera hur det var möjligt att sekulära politiska partier kunde ta över ett trossamfund.

Burell och partiet hymlar i alla fall inte med sitt uppsåt, möjligen hedrar det dem.

Några röster om Svenska kyrkan

Av Anna Sophia Bonde den 13 August 2012 om: Ekumenik, Folkkyrka, Svenska kyrkans identitet

I nya numret av tidskriften NOD (som hör till EFK, Evangeliska frikyrkan (tyvärr har nya numret ej ännu lagts ut på nätet) diskuteras frikyrkligheten, utifrån en stor debatt i våras i tidningen Dagen där en frikyrkoprofil beskrev hur han kommit att känna sig alltmer hemma i Svenska kyrkan och därför drog slutsatsen att frikyrkligheten spelat ut sin roll. I NOD belyses ämnet från alla tänkbara håll, det finns flera bidrag som är läs- och tänkvärda också för en svenskkyrklig läsare. Eleonore Gustafsson (EFK-pastor) erkänner sig också ha en längtan till ”mässans estetik…valven, kyrkklockorna, musiken, rörelserna, textilierna, växelbönerna” men att för henne, som baptist, kan aldrig Svenska kyrkan bli en naturlig orienteringspunkt. Hon avslutar sin text:

Slutligen, jag är frestad att lämna frikyrkligheten för att istället bli en del av den kyrka som har mystikerna till helgon, alla dessa som lärt mig om själens dunkla natt, om utblottelsen, om Kristi närvaro i lidandet, om djupen i Gud. Jag vill vara en del av en kyrka som är djupare än en tum. Samtidigt vet jag att mognad stavas trohet, att mognad innebär att kunna älska min nästa, hur mycket han eller hon än klagar över musikutbudet i gudstjänsten. Samtidigt vet jag att de riktiga helgonen, det är de som låter sina liv bli vetekorn, som dör mitt ute på missionsfältet. Jag väljer att vara kvar, mystikerna får vänta, vi får mötas i det nya Jerusalem istället.

Lennart Thörn, nytestamentlig exeget och tidigare pastor, skriver fint om sin kärlek till nattvarden.

Jag kan komma på mig under veckan att jag längtan efter nattvarden. I nattvarden möter jag Kristus. I nattvarden läggs Kristus på min tunga. Jag har för länge sedan gett upp att förstå nattvardens djupaste innebörd. Men det är i varje fall mycket mer än en symbol, ett minne av någons död eller en gemenskap mellan nattvardsgästerna. Det är ett möte mellan människa och Gud.

/…./

När jag var ung teolog, medan jag ännu trodde att jag skulle kunna bli ett helgon, raljerade jag med mässans ständiga återvändande i syndabekännelsen till utgångspunkten. Nu vet jag bättre: om det inte finns möjlighet att börja om, finns det heller ingen möjlighet att fortsätta.

Kyrkoherden i Olaus Petri, Örebro, Lars B Stenström, beskriver hur det ”under decennier gått en rännil av folk från frikyrkan till Svenska kyrkan” och diskuterar vad det kan bero på. Han talar om tyngden i liturgin, den sakrala musiken och den glädje som kan komma när man förstår att nattvarden är något annat än en symbol, något reellt, ett verkligt möte med Jesus själv. Men det är inte ensidigt:

Frikyrkofolket kommer inte tomhänta. Svenska kyrkan ger inte enbart utan tar också emot. De som deltar i Svenska kyrkans gudstjänster bidrar med stark tro och övertygelse. Glädjen i Kristus är något självklart. Vanan att bjuda på sig själv och att dela gemenskapen likaså. Utan att tveka kavlar man upp ärmarna och ställer upp i nya uppgifter som ideella medarbetare.

Det är uppmuntrande att människor från andra samfund finner vila, glädje och fördjupning i Svenska kyrkans gudstjänster. Kanske är det början på en ny väckelse, där det blir verklighet som författaren Richard Foster skriver om i sin klassiker Strömmar av levande vatten: alla kyrkofamiljer har upptäckt något viktigt, som de andra förbisett. Alla har därför något att bidra med i den himmelska orkestern. Först där kommer vi alla att bidra såsom det var tänkt att vi skulle bidra men redan här kan vi komma underfund med den rikedom vi har tillsammans, som Paulus skriver om:

Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. (Ef 3:17-19)

Lära av andra kyrkor!

Av Jan-Anders Ekelund den 28 July 2011 om: Ekumenik, Mission, Organisation, Struktur, Svenska kyrkans identitet, Svenska kyrkans lära

I Frimodig kyrkas valplattform står det så här under rubriken Kyrkorelationer – trons utblick:

Ute i världen växer den kristna kyrkan. Samtidigt brottas Svenska kyrkan med vikande medlemstal. Svenska kyrkan behöver fler levande och växande församlingar. Kunskap behöver hämtas in och lärdomar dras om varför många kyrkor i världen växer och drar till sig både unga och äldre så att de kommer till tro på evangeliet. Frimodig kyrka menar att Svenska kyrkan omgående bör starta ett utbyte med avsikt att ta tillvara erfarenheter från dessa kyrkor……………

Vi vill att Svenska kyrkan skall lära av andra kyrkor, gärna våra systerkyrkor i tredje världen där flera av dem växer lavinartat. 2007 tog Svenska kyrkan initiativet till en konferens i Lund där man bjöd in sina systerkyrkor runt om i världen för att lyssna till och lära av dem. Det var ett mycket gott initiativ. Problemet är att det varit så tyst efteråt ifrån officiellt kyrkligt håll. Jag letade på Kyrkans tidnings hemsida men fann inget där. Jag hoppas jag har fel och att slutrapporten har offentliggjorts. Rapporten är viktig.

Men i senaste numret av SPT finns en mycket informativ artikel ifrån konferensen av Frimodig kyrkas gruppledare på Kyrkomötet Bertil Murray. Den är mycket läsvärd pga att rapporten ifrån lyssnarkonferensen är utmanande för oss i Svenska kyrkan.

Här kan du läsa hela artikeln:

Reflektion med anledning av Lyssnarkonsultationen i Lund 2007.
Bakgrund
I mars 2007 firades i Lund 60-årsjubileet av Lutherska världsförbundets skapande. Svenska kyrkan tog då initiativ till att i anslutning till firandet förlägga en så kallad lyssnarkonsultation. Man ville under ett par dagar (den 27 – 28 mars) få lyssna till vänkyrkors reflektion kring de utmaningar som möter Svenska kyrkan i dess framtida samverkan med andra lutherska kyrkor. Överläggningen ville vara ett uttryck för den ömsesidighet som Svenska kyrkan önskar ska prägla relationerna.
(more…)

Jesusmanifestationen fortsätter

Av Jan-Anders Ekelund den 2 June 2011 om: Ekumenik, Frimodig Kyrka, Jesus

Jesusmanifestationen återkommer nästa år. Frimodig kyrkas kyrkomötesledamot Hans Weichbrodt är intervjuad i tidningen Dagen. Hans är med i ledningsgruppen för Jesusmanifestationen. (Förövrigt är också ledningsgruppens ordförande Lennart Möller aktiv i Frimodig kyrka.) Hans säger så här om framtiden: Det är kul att det sprider sig till andra orter också, men samlingen i Stockholm ska fortsätta att vara unik.

Det som är det mest fantastiska med Jesusmanifestationen är att den har en så tydlig biblisk Jesusbekännelse. Läs bekännelsen på Jesusmanifestationens hemsida. Ifrån officiellt håll i Svenska kyrkan vill man oftast inte vara så tydlig i sin Jesusbekännelse vilket har gjort att man ställt sig bredvid manifestationen. Självklart kan man säkert finna fel och brister även i detta arrangemang. Men det som överskuggar allt annat är att människor kommer samman och bekänner den Jesus som kristna i alla tider bekänt sig till och som Bibeln vittnar om. Sen gör det absolut ingenting att det är många som gör det och att man kommer ifrån olika kristna traditioner.