Bloggposter på ämnet Okategoriserade:

Motion 35: Förnyat bruk av Lilla katekesen

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Fredrik Sidenvall noterar i sin motion att Lilla katekesen, med bl.a. motivering i den tidens pedagogiska ideal, fallit bort som undervisningsmaterial.

Senare och annan forskning har lärt oss mer om hjärnans funktioner. Olika forskare citeras, bl.a. Martin Ingvar:

Professor Martin Ingvar har bland annat i uppsatsen Inte avpassad för hjärnan ( se Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos, 2018, ss. 115-146) kritiserat den svenska skolan för att inte ta till sig rön från forskningen om hur den mänskliga hjärna fungerar. Han redogör för den s k inlärningsparadoxen och hur den ska hanteras. Inlärningsparadoxen säger oss att vi endast kan lära oss det vi redan kan. Ny information uppfattar hjärna som hot som stressar arbetsminnet, vilket omöjliggör inlärning. Ingvar pekar på två vägar att komma runt denna spärr: lärare som är kunniga och varmhjärtade i sitt ledarskap så att anknytning främjas och en top-down undervisning där grundläggande begrepp förmedlas och lärs in. När ett barn, en elev, har tillgodogjort sig de grundläggande kunskaperna och färdigheterna och kan orientera sig vinner det friheten att, med bibehållen känsla av sammanhang, självständigt utforska det större materialet. De här insikterna är direkt tillämpbara på lilla katekesen som en grundläggande  top-down kunskap som ger möjligheter för den enskilde att förhållande till Bibeln, till gudstjänsten och livserfarenheten i stort bilda sig en bottom-up kunskap.

Förslag till beslut:

Kyrkomötet beslutar att

  1. Uppdra till kyrkostyrelsen till Skolledningen för Svenska kyrkans utbildningsinstitut att i enlighet med luthersk tradition och med ledning av rön från aktuell utbildningsvetenskap verka för att Lilla katekesens innehåll och inre sammanhang och hur detta kan förmedlas på ett åldersanspassat sätt förs in institutets studieprogram

  2. Uppdra till kyrkostyrelsens att i samverkan med biskopsmötet verka för att bruket av Lilla katekesens för alla åldrar förnyas i Svenska kyrkans församling.

  3. Uppdra till kyrkostyrelsen att tillsätta en kateketisk pedagogisk kommitté där både dogmatisk kunniga teologer, erfarna präster och församlingspedagoger, samt företrädare för utbildningsvetenskap och neurologi finns med. En sådan kommitté skulle ha uppdrag att inventera internationellt material kring och bruka av Lilla katekesen, utveckla pedagogiskt material för alla åldrar och ställa det till stiftens och församlingarnas och de lutherska skolornas tjänst.

Länk till motionen, klicka här.

 

Motion 34: Erfarenhetsbank för vuxenkonfirmation

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

“Andelen tonåringar som konfirmeras har minskat stadigt de senaste decennierna. 1970 konfirmerades drygt 80 procent av alla 15-åringar. Femtio år senare är andelen nere i cirka 25 procent. Fram till de ansträngningar som görs för att locka fler ungdomar att gå och läsa borde läggas en medveten strävan att nå dem som missade chansen i tonåren men som bär på en längtan att få veta mer om vad kristen tron innebär för att ta steget att bekräfta sitt dop.

I 15-årsåldern är kamrattrycket viktigt, ibland helt avgörande. När konfirmationsläsning blivit det ovanliga, inte det normala, i klassen är det lätt att också den som egentligen är intresserad tackar nej för att inte avvika. Fem – tio år senare är livssituationen en annan.” (Citat ur motionen)

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att

uppdra åt kyrkostyrelsen att utreda hur goda idéer och erfarenheter av vuxenkonfirmation kan samlas i en kunskaps- och inspirationsbank i syfte att uppmuntra fler församlingar att starta sådan undervisning

Motionen har undertecknats av Elisabeth Sandlund, Kjell O. Lejon och Leif Nordlander.

Länk till motionen, klicka här.

Motion 33: Alphakurser i Svenska kyrkan

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Kunskaper i kristen tro är ofta låg. Detta motiverar till att rekommendera Alpha och liknande som kursmaterial.

“Vad som behövs är beprövade och väl fungerande verktyg. Alpha är ett sådant. Konceptet är utvecklat av Svenska kyrkans systerkyrka i Storbritannien och har använts och förfinats under trettio år. Materialet har översatts till 112 språk och används över hela världen i snart sagt alla kristna samfund.

Alpha bygger på tydlig och klar undervisning i den kristna trons grunder med fokus på det som förenar kristna, inte det som skiljer, parat med fri och öppen diskussion där alla frågor får ställas för att stötas och blötas av deltagarna. Verksamheten är tydligt kopplat till den lokala församlingen men kan, där så är lämpligt, bedrivas i ett ekumeniskt samarbete mellan flera församlingar på en och samma ort. Inget hindrar att det kursmaterial som är gemensamt för alla kyrkor över hela världen kompletteras med information och undervisning om vad som är specifikt för Svenska kyrkans tro och lära.

Alpha togs till Sverige av Svenska kyrkan, där Kummelby i Sollentuna församling blev ett nav. Ändå har konceptet med jämna mellanrum ifrågasatts, vilket sannolikt bidragit till att antalet församlingar i Svenska kyrkan som använder sig av Alpha fortfarande är blygsamt. Ett uttalande från Svenska kyrkans nationella nivå om att Alpha är en – men självfallet inte den enda – metoden att undervisa vuxna i kristen tro skulle kunna få fler att våga testa.” (Citat från motionens motivering).

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att

uppdra åt kyrkostyrelsen att i lämplig form göra ett uttalande med innebörd att Alphakurser är en beprövad och bra metod att undervisa vuxna om kristen tro, väl förenlig med Svenska kyrkans tro och lära

att från och med 2020 års budget avsätta en miljon kronor som årligt stöd till Alpha Sverige

Motionen har undertecknats av Elisabeth Sandlund, Stefan Aro, Kjell O. Lejon och Leif Nordlander.

Motion 32: Utbildning för journalister i kristen tro

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Ur motiveringen:

Den fortgående sekulariseringen i Sverige har lett till att kunskaperna om kristen tro tunnats ut, särskilt hos yngre generationer. Detta gäller även landets journalistkår. Samtidigt är det tydligt att religion i allmänhet och kristen tro i synnerhet har återkommit som ett viktigt tema i medierna. Avsaknaden av grundläggande kunskaper på detta område är påtaglig och till förfång för en saklig behandling av ämnesområdet i medier av olika slag. […]

En grundkurs i kristen tro, som också avser att spegla den rika mångfalden i uppfattningar inom kyrkan och ge ekumeniska utblickar, kan förslagsvis utformas i samarbete med någon av Svenska kyrkans folkhögskolor, Johannelunds teologiska högskola och/eller mediebranschens utbildningsinstitut Fojo.

Förslag:

Uppdra åt kyrkostyrelsen att utreda formerna för en grundkurs i kristen tro för journalister

Motionen har undertecknats av Elisabeth Sandlund, David Castor, Kjell O. Lejon och Berth Löndahl.

Länk till motionen, klicka här.

Motion 24: Utbildningsmaterial om Svenska kyrkans bekännelseskrifter

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Ur motiveringen saxas;

”Kunskap om och förtrolighet med kristen tro, tradition och språk minskar i Sverige”, påpekas det i KsSkr 2019:1. Sedan länge är det dessutom väl känt att kunskap om vår kyrkas bekännelseskrifter (SKB) på många håll, även bland anställda och förtroendevalda, är mycket svag. Detta har även lett till att vår kyrkas historiskt och bekännelsesmässigt sett starka evangelisk-lutherska identitet avsevärt försvagats under de senaste årtiondena. En utbildningsinsats är därför nödvändig för att skapa en stabil och konstruktiv evangelisk-luthersk kristen identitet bland våra förtroendevalda i vår kyrka. […]

Förslag till beslut:

Kyrkomötet beslutar uppdra till kyrkostyrelsen att tillse att det tillskapas ett utbildningsmaterial i Svenska kyrkans bekännelseskrifter för förtroendevalda i kyrkans olika instanser.

Motionen har skrivits av Kjell O. Lejon och Leif Nordlander.

Länk till motionen, klicka här.

 

Motion 23: Utbildningsmaterial i missiologi

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Missionsuppdraget omfattar idag i hög grad även Sverige.

Vi behöver därför, bl.a. i församlingsinstruktionerna, lyfta in missiologi och lämpliga missionsstrategier. Goda exempel bör lyftas fram. Att nationellt stöd och hjälp kan behövas motiveras av att sådant redan tagits fram i Finland.

Förslaget formuleras såhär:

Kyrkomötet beslutar uppdra till kyrkostyrelsen att tillse att det tillskapas ett utbildningsmaterial i missiologi, tillämpligt för anställda och förtroendevalda i Svenska kyrkans församlingar, för att i en nationell satsning skapa förutsättningar för att höja kunskapsnivån om församlingarnas fjärde grundläggande uppgift, att utöva mission.

Motionen har undertecknats av Kjell O. Lejon, Berth Löndahl och Leif Nordlander.

Länk till motionen. klicka här.

Motioner till kyrkomötet 2019

Av Jan Erik Amilén den 23 August 2019 om: Okategoriserade

Nu finns årets motioner till kyrkomötet publicerade på Svenska kyrkans sida.

Länk till motionerna, klicka här.

Från Frimodig kyrka har 10 st motioner lämnats in (av totalt 47 motioner). Årets kyrkomöte är ett s.k. tematiskt kyrkomöte, med tema “Undervisning”. Alla motionerna ska därför anknyta till undervisning.

Frimodig kyrkas motioner (med sin numrering)
23. Utbildningsmaterial i missiologi
24. Utbildningsmaterial om Svenska kyrkans bekännelseskrifter
32. Utbildning för journalister i kristen tro
33. Alphakurser i Svenska kyrkan
34. Erfarenhetsbank för vuxenkonfirmation
35. Förnyat bruk av Lilla katekesen
39. Forskning om kristologin bland Svenska kyrkans präster
40. Utredning om Svenska teologiska institutet, Jerusalem
41. Svenska kyrkans webbplats
42. Tematiskt kyrkomöte 2021 om Jesus Kristus

Var och en av motionerna får här en bloggpost där den presenteras kort.

Prästbrist och arbetsmiljö

Av Jan Erik Amilén den 12 May 2019 om: Okategoriserade

Nedanstående artikel av Marcus Klefbeck har införts i SPT. Vi återpublicerar den med tillstånd. Marcus analyserar situationen väl, men avslutar med ett frimodig anslag, trots allt.

Ingress
Prästbristen är alltmer besvärande för Svenska kyrkan. Alltför få kandidater, alltför få som prästvigs, alltför många lediga tjänster och alltför många som närmar sig pensioneringen. Det finns många orsaker till prästbristen, Här analyser Markus Klefbeck utifrån sina erfarenheter som församlingsherde i Hässleby-Kråkshult och Ingatorp-Bellö församlingar möjliga orsaker till den nuvarande utvecklingen.

  

Artikel
Prästers arbetsvillkor och bristen på präster har uppmärksammats de senaste åren. Det är lätt att tänka sig att utbrändhet och annan form av ohälsa främst beror på att man jobbar för mycket. En annan orsak som gärna lyfts fram är gränslösheten där prästen alltid förväntas stå till förfogande, vilket inkräktar på såväl hälsa som familjeliv.

Det finns dock skäl att kritiskt granska dessa förklaringar. Båda kan nämligen vara skönmålningar, där både kyrkan som organisation och enskilda präster önskar att så vore fallet. Det finns en frestelse i att tro att man är så efterfrågad att man blir utsliten, men kanske är det motsatta ett lika stort men också tristare problem.

Orsaker till ohälsa

Ohälsan bland präster beror nog inte bara på för mycket arbete, utan även på att det kan vara mycket nedbrytande att tillhöra en organisation på tillbakagång. När de flesta siffrorna, inte bara medlemsantalet, pekar nedåt är det lätt att tappa arbetsglädjen. Även om man inte gärna talar öppet om det har många präster känslan av att de befinner sig i en organisation i fritt fall, där omorganisationer ska dölja hur snabbt man tappar mark.

Jag tror att ett annat viktigt skäl till ohälsa är den teologi som präglat inte minst homiletikundervisningen på pastoralinstituten sedan 90-talet. Med en teologi där prästens egna erfarenheter och tyckanden snarare än kyrkans gemensamma bekännelse står i centrum, finns uppenbara risker för utbrändhet. Den präst, som ur sitt eget liv ska ösa material till förkunnelsen, är utsatt för en betydligt större psykisk press än den som ser sitt uppdrag som att främst förmedla kyrkans lära. På samma sätt är det mer ansträngande att gång på gång uppfinna nya liturgiska ordningar i stället för att förlita sig på de beprövade.

Det bör också sägas något om prästernas förändrade familjeliv. I dag lever många präster med en partner som inte är troende kristen eller regelbunden gudstjänstfirare. Det är naturligtvis en stor skillnad för en präst som även om denne tjänstgör ändå firar gudstjänst med sin familj, än om varje gudstjänstbesök innebär att man åker ifrån sin familj. Värdet av att ha ett aktivt stöd hemifrån och inte bara ett passivt accepterande bör inte underskattas. Denna typ av frågor hör därför till dem som bör tas upp med prästkandidaten inför antagningen.

Orsaker till prästbristen

Prästbristen kommer knappast att avhjälpas med högre löner. Snarare är det problematiskt att prästlönerna, inte minst kyrkoherdelönerna, i dag är så höga. Frågan är om inte kyrkoherdelönerna i dagsläget är en av orsakerna till många pastoratssammanslagningar. Dessutom har de orsakat en olycklig splittring, där de allt färre men allt mer välavlönade kyrkoherdarna fjärmas från både de övriga i arbetslaget och från många församlingsbor. Därtill innebär höga kyrkoherdelöner i små pastorat ibland, att det saknas resurser att avlasta kyrkoherdens administrativa börda med personal som har särskild kompetens därtill.

Bakgrunden till de höga lönerna är nog delvis att många präster lever kvar i det förgångna och tror sig tillhöra en välutbildad elit. Gärna jämför man sig med läkare och advokater, men mera relevant vore att jämföra prästernas utbildning (i fråga om längd, studietakt och antagningskrav) med den för en högstadielärare. Därtill kan man fråga sig om kyrkoherden verkligen måste vara den högst betalda i pastoratet. Det finns snarare goda skäl att ibland låta t.ex. en bra kamrer få högre lön än kyrkoherden.

En orsak till det minskade antalet som nu prästvigs är bristen på levande församlingar. Ett tecken på att det funnits andligt liv och styrka i en församling har ofta varit att där kommit prästkallelser. Den typen av församlingar blir allt färre. Det minskade antalet prästkallelser kan även hänga samman med att prästerna blivit mindre synliga i konfirmand- och ungdomsarbetet, som nu i högre utsträckning sköts av församlingsassistenter och pedagoger.

En annan orsak till prästbristen som ofta förtigs är de upprepade löftesbrotten rörande ämbets- och äktenskapsuppfattning. Inte bara så att ett antal män nekats prästvigning på grund av sin ämbetssyn, men också att det brett ut sig en osäkerhet huruvida man kan lita på kyrkans ledning.

I fråga om vigslar av par med samma kön finns än så länge inget formellt hinder, men i flera stift är det i princip stopp om man företräder det som var Svenska kyrkans linje fram till 2009. Frågan om ett formellt vigningsstopp har varit uppe i kyrkomötet, vilket hos många skapar en osäkerhet ifall det är värt att läsa flera år till präst, om man efter avslutade studier plötsligt skulle anses vara obehörig att prästvigas. Det går också att se det hela som ett arbetsmiljöproblem, när man inte kan lita på avgivna löften utan uppfattar att kyrkans ledning styrs av den tillfälliga opinionen.

Svårigheter och möjligheter

Hur använder sig kyrkan och dess församlingar på ett effektivt sätt av sina präster utan att dessa blir utbrända eller sjuka? En del av svaret på den frågan är nog att präster ska vara kollegiala, men inte främst ägna sig åt grupparbeten. Den gamla modellen från småkyrkorörelsen där det ofta var en präst, en musiker, en diakon, en pedagog och en vaktmästare i respektive kyrka var ofta effektiv. Det fanns en bred kompetens där prästen inte var ensam men samtidigt tydligt hade sitt ansvarsområde. Det fanns en kontinuitet och det gick heller inte så lätt att smita undan arbetet.

Det sistnämnda är värt att lyfta fram, eftersom den präst som vill lätt kan vara lat. Det går t.ex. att hävda att man gör många hembesök eller ägnar mycket tid åt predikoförberedelser när man i själva verket inte arbetar. Det är svårt att kontrollera prästers arbetstid, men i mindre sammanhang med tydligt ansvarsområde blir det ofta svårare att smita undan.

Det är heller ingen hemlighet att den nya stordriften sällan blivit effektiv, särskilt inte om samtliga präster tänks ständigt rotera mellan samtliga kyrkor. Att man i ett pastorat vid behov täcker upp för varandra är dock en annan sak. Sammanslagningarna har ofta bidragit till fler sammanlysningar och färre gudstjänster samtidigt som antalet prästtjänster varit konstant. Det har istället med större pastorat blivit fler mellannivåer samt många grupper med ett vagt och otydligt mandat. Med större organisation och fler nivåer blir det också fler interna möten och en större inåtvändhet.

Några förslag på åtgärder

Slutligen skulle jag vilja ge några konkreta förslag att fundera över. Det första gäller att ha en kortare men mer intensiv prästutbildning. Att läsa in en magisterexamen i teologi (motsvarande äldre tiders teol.kand.) tar i dagsläget fyra år, men i likhet med många andra utbildningar inom humaniora är arbetsbelastningen för studenter inte särskilt hög. Svenska kyrkan borde kunna ha önskemål om en betydligt högre ambitionsnivå från universitetens sida.

Det vore nog också önskvärt att återgå till en tydligare uppdelning mellan de fyra årens teologistudier vid universitet och den pastoralteologiska utbildningen i kyrkans egen regi.[1] Med tanke på det ytterst magra innehållet på utbildningsinstituten (tidigare pastoralinstituten) skulle tiden där kunna reduceras till en termins avslutande studier.[2] Däremot skulle man kunna utöka den församlingspraktik som ofta görs på somrarna. Med dessa åtgärder skulle kvalitén på utbildningen inte behöva sänkas, men studietiden kortas. Det skulle innebära både minskade studieskulder för den enskilde studenten, men också att kyrkan snabbare fick ut nya präster i tjänst.

Det bör också tydligare uppmuntras att tidigt läsa teologi. Vi har liknande problem när det i Sverige talas om behovet av höjd pensionsålder för att öka andelen i arbete, men mer sällan talar om att vi också bör komma in på arbetsmarknaden tidigare.

Många präster jobbar i dag huvudsakligen med administration på stiftskanslier och i Kyrkans Hus i Uppsala. Det vore kanske rimligt att varje stiftsadjunkt minst en söndag i månaden skulle tjänstgöra i en vanlig församling. Därtill vore det nog bra om man hade ett tidsbegränsat förordnande så att man efter exempelvis fem år antingen fick sluta eller söka om förlängt förordnande.

Det finns även anledning att se över hur man inte bara kan anlita pensionerade präster som vikarier, utan också hur man kan använda sig av de präster som nu står under rubriken »Övriga präster» i matrikeln. Menar vi allvar med att vigningen är livslång finns det anledning att i högre utsträckning än nu använda sig av dessa präster.

Vi har det bättre än vi ofta inser

Att vara präst innebär ibland, och bör så vara, ett visst inslag av offer. Det består bland annat i att prästen avskiljs för ett liv vigt åt gudstjänst och åt att vara församlingens tjänare. Delvis lever man i en annorlunda rytm än de flesta andra i samhället där arbetet blir som intensivast för prästens del, när det ofta är som lugnast för andra. Det finns dock inga skäl att överbetona detta. Helgarbete är något normalt inte bara för sjukvårdspersonal utan också för många egenföretagare, butiksanställda, yrkeschaufförer o.s.v.

Av egen erfarenhet vet jag att det går utmärkt att förena prästtjänst och familjeliv. Ibland är det bökigt, men det finns också en stor flexibilitet som många borde avundas oss präster. Det är därför många gånger direkt stötande när man hör kollegor klaga över hur besvärligt det är att vara präst. Inte minst när man försöker påskina att svårigheterna består i den enorma efterfrågan på kyrkans tjänster och att man som präst ständigt blir kontaktad av församlingsborna. Det är uppenbarligen ett problem att så många präster i vår kyrka inte vet hur bra de har det och att man missar vilka de verkliga utmaningarna för oss är.

[1] När det gäller Johannelund bör denna högskola i likhet med hur det var fram t.o.m. 2017 få ge en fullständig prästutbildning där akademiska studier och pastoralteologi varvas.

[2] Jag är medveten om att upplägget idag är annorlunda än då jag läste i slutet på 90- och början på 00-talet, men kritiken mot utbildningsinstitutionerna tycks bestå.

Rösträtt vid biskopsval för präster och diakoner i EFS (motion 64)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

David Castor, nyvald ledamot i Kyrkomötet för Frimodig kyrka, pekar på det rimliga att präster och diakoner som verkar i tjänst för EFS också borde har rösträtt i biskopsval.

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att initiera de ändringar i styr-dokument som behöver göras för att präster och diakoner i aktiv tjänst inom EFS ska få rösträtt vid val av biskop i Svenska kyrkan.

Läs motiveringen i sin helhet genom att klicka här och ladda ner motionen.

Fosterdiagnostik och människovärde (motion 63)

Av Jan Erik Amilén den 28 August 2018 om: Okategoriserade

Elisabeth Sandlund och Kjell O Lejon skriver i sin motion om fosterdiagnostik och människovärde.

Förslag:

Kyrkomötet beslutar att
1. uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta och anta ett uttalande där det framgår att Svenska kyrkans syn på människor med funktionsnedsättning i allmänhet och personer med Downs syndrom i synnerhet är den att de är fullvärdiga människor skapade till Guds avbild med rätt till inkludering i samhället,
2. uppdra till kyrkostyrelsen att följa utvecklingen av nya metoder för fosterdiagnostik och de konsekvenser de kan leda till i form av ett ökat antal selektiva aborter,
3. uppdra till kyrkostyrelsen att ta fram ett underlag att användas vid rådgivning till och själavård av blivande föräldrar som efter fosterdiagnostik fått ett oönskat besked, där utgångspunkten är varje individs okränkbara människovärde.

Motionen berör läsaren och den är därför väl värd att ladda ner och läsa. Klicka här.