Vid en bokmässa i Edinburgh nyligen gjorde Rowan Williams, numera lord Williams, ärkebiskop em i Church of England, några salta uttalanden om kristen identitet. Han menade att brittiska kristna stundtals romantiserar sitt utanförskap och tenderar att tala om ”förföljelse” i tid och otid. Enligt tidningen Dagen (som i sin tur citerar The Daily Telegraph) säger lord Williams bland annat, möjligtvis med tanke på den svåra situation som till exempel Egyptens kopter nu befinner sig i:
Förföljelse innebär inte att känna sig lite obekväm. När du har kontakt med minoriteter som verkligen förföljs lär du dig att använda begreppet förföljd väldigt restriktivt.
Och kanske som en kommentar till den amerikanska studie som diskuterats i veckan och enligt vilken ateister skulle vara mer intelligenta än troende människor tillägger han:
Vi är skapade att känna oss obekväma ibland. Vi är skapade att känna oss som idioter – hemska tanke! Men när det handlar om att inte tas på allvar eller att drivas med, kom igen, väx upp. Du måste förtjäna respekt om du vill bli tagen på allvar i samhället.
Pekka Mellergårdh, hjärnkirurg och tidigare rektor för Örebro missionsskola kommenterade samma undersökning såhär:
Forskarna bakom den här studien skulle knappast påstå att enskilda troende i allmänhet är mindre intelligenta. Själv tänker jag att den som är rik, frisk och intelligent ofta tycker sig ha mindre anledning att ställa sig frågor om livet och Gud. Jesus själv påstår ju att det är svårt för en rik att komma in i Guds rike, eftersom man måste ödmjuka sig. Resultatet av en sådan här studie är vad man som kristen skulle förvänta sig.
Det är en intressant balansgång, det där, både för enskilda kristna och församlingar: hur bär man sig åt för att undvika, å ena sidan, det självpåtagna martyrskap som lord Williams pratar om och, å andra sidan, den sortens välvilliga pragmatism som låter oss – så att säga – bli alltför hemma i det Babylonien som aldrig var menat att vara vårt hem utan endast en tillfällig exil?