På Svenska kyrkans hemsida rapporteras inför Alla hjärtans dag att många församlingar i landet nu erbjuder s k PREP-kurser, vilket ska utläsas ”praktiska redskap för ett engagerat parförhållande”, i studieförbundet Sensus regi. Metoden bygger tydligen på Harvardforskning, vilket låter betryggande. Enligt en familjerådgivare handlar det inte om terapi utan om ”en förebyggande, parstärkande kurs”. Det är välkommet i en tid då skilsmässor och splittrade familjer alltmer framställs som något oundvikligt, så riskerar det liksom att bli i den moderna världen när var och en ska förverkliga sig själv. Lev som du vill, så länge du inte skadar någon annan, hör man ofta som något slags rekommenderad livsprincip. Men så fort vi människor lever med varandra så riskerar vi att just – skada varandra. Den enes frihet krockar ständigt med den andres frihet. Därför behövs det nog en hel del preventivt arbete, om orden om ”i lust och nöd tills döden skiljer oss åt” ska ha något med verkligheten att göra.
Det är överhuvudtaget en stor uppgift för kyrkan, att berätta om själavården, att den är gratis, under tystnadsplikt ochatt den är tänkt att användas inte bara vid kriser och katastrofer utan också, ja, kanske framför allt, i förebyggande syfte. För egentligen borde det ju vara lika angeläget att ta hand om sin själ som att ägna sig åt motion, tandborstning och bokläsande. Minst.