På initiativ av bl a Frimodig kyrkas vice ordförande Berit Simonsson existerar sedan några år en grupp med arbetsnamnet ”Kvinnorna kring Jesus”. Den består av prästvigda kvinnor och kvinnor som i princip är motståndare eller i alla fall tveksamma till ämbetsreformen men som trots sina meningsskiljaktigheter vill träffas och samtala, över de vedertagna gränserna.
POSK riktar ett antal frågor till FK och menar att vi inte är trovärdiga när vi inte omedelbart levererar svar på dessa. Men när det gäller ämbetsfrågan så hänger ju eventuella beslut på alla inblandades goda vilja. Finns inte den, blir det inga beslut, ingen försoning. Kvinnor kring Jesus är ett exempel på försoning i praktiken, på gräsrotsnivå. Det får bli steg för steg, man får pröva sig fram och se vilken väg som är framkomlig, vilka ansatser som bär frukt. Det kan man ju aldrig veta förrän man prövat.
Det sorgliga är att de goda exempel som faktiskt finns i vissa församlingar på hur samexistens är möjlig aldrig riktigt har tagits på allvar. Det verkar som att alltför många tjänar på att de tydliga gränserna upprätthålls – och aldrig mötas de två. Låt oss tillsammans göra det möjligt att lyfta fram de församlingar i Svenska kyrkan där samexistens existerar utan att församlingarna direkt brännmärks som ”fållor för kvinnoprästmotstånd”.
Frimodig kyrka är övertygad om att de paragrafer som är införda i Kyrkoordningen om att vägra prästvigning och befordring av vissa personer är okristligt. När bestämmelserna infördes i nya Kyrkoordningen så reserverade sig Carina Etander Rimborg mot beslutet, t.o.m. skriftligt. I reservationen står det bl.a följande: Att i denna situation anta behörighetsregler som ställer unga prästkandidater, diakoner/diakonisser och präster åt sidan är en åtgärd som inte tar människor till vara och deras kallelse på allvar, inte heller skapar ett gott samarbetsklimat i Svenska kyrkan eller stimulerar till kreativ teologisk reflektion. Frimodig kyrka instämmer helt i den av Carina Etander Rimborg underskrivna reservationen. Genom bestämmelserna i Kyrkoordingen har en lösning av ämbetsfrågan avsevärt försvårats.
Kyrkomötet initierade för ett antal år sedan samtalsgrupper ute i landet, på initiativ ifrån Yngve Kalin, som skulle samtala kring ämbetsfrågan. Samtalsandan i grupperna var konstruktiv och god. Tyvärr så lades grupperna ned. Kyrkostyrelsen ville inte att projektet skulle fortgå. När frågan om samtalsgrupperna diskuteras i Ekumenikutskottet vid Kyrkomötet 2001 uttryckte t.o.m. ärkebiskop KG Hammar bekymmer över att frågan inte var löst. Han hade tankar kring en EFS-modell. För många är inte detta en tillräcklig lösning men pga starka påtryckningar så dödades samtalet. Problemet är inte i första hand att det fattas konstruktiva förslag utan att det inte finns ett tillåtande klimat där olika idéer kan få blomma ut.
POSK har ställt FK till svars. Vi skulle vilja vända på frågeställningarna: varför är Svenska kyrkan inte mer intresserad av verklig mångfald, av att ta tillvara förmågor, andliga erfarenheter som skulle kunna berika helheten? Varför läggs inget krut på att överbrygga motsättningarna som de här dryga femtio åren inte har lyckats tysta? Varför får inte eleverna vid pastoralinstituten skärskåda ämbetsfrågan, väga argument och få tillfälle att pröva sig själva: hur tycker jag det är lämpligt att jag som enskild präst/vi som församling hanterar frågan?
Är svaret på dessa frågor måhända att majoritetskyrkan inte tillräckligt litar på den teologiska/exegetiska tyngden i sina egna slutsater?
POSK hävdar att även äktenskapsfrågan är avgjord. För Frimodig kyrka är detta en märklig inställning. Hur kan frågan vara avgjord när ett antal av våra nuvarande biskopar hävdar att den nya äktenskapssynen strider mot Bibel och bekännelse? POSK tror stenhårt på löftena som getts om att ingen skall tvingas att viga enkönade? Hur ser POSK på att det är redan idag är omöjligt att i vissa stift prästvigas eller bli befordrad pga fel syn i äktenskapsfrågan? Hur ser POSK på att det redan idag är mer vanligt än ovanligt att präster utmönstrats vid anställningar pga att de inte viger enkönade par? Hur tänker POSK agera för att dessa missbruk av löften inte skall fortgå? POSK vill ju framstå som en stor grupp med mycket inflytande. Vi hoppas att detta inflytande skall användas för att löftena kring enskilda präster och äktenskapsfrågan skall upprätthållas.
Jan-Anders Ekelund
Anna Sophia Bonde