Stiftelsekyrkorna i Svenska kyrkan, Motion 2014:63

Av Jan Erik Amilén 23 November 2014 om: Fri församlingstillhörighet, Medlemskap i Svenska kyrkan, Organisation, Svenska kyrkans identitet

Stefan Aro är nyvald ledamot för Frimodig kyrka  i Kyrkomötet från Luleå stift. Stefan bor i Juoksengi, vid Torne älv, precis på polcirkeln. Han kan bl.a. meänkieli, det minoritetsspråk som ibland kallas tornedalsfinska.

Stefans första motion till Kyrkomötet handlar om de fristående stiftelsekyrkorna och deras plats i Svenska kyrkan. Motionen länkas här. Läs Stefan Aros förslag:

Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheten att på olika sätt stärka stiftelsekyrkornas ställning vid organisationsförändringar och använda
stiftelsekyrkan som uppmuntrande exempel på ansvarstagande och frivilligbaserat engagemang lokalt i församlingen.

Nu blev det inte så att motionen vann bifall, tvärtom, den avslogs. Motiveringen betonar stiftelselagen och Länstyrelsens tillsyn över stiftelser. Läs Organisationsutskottets betänkande.

Ur detta betänkande:

Utskottet konstaterar inledningsvis att det finns många olika typer av stiftelsekyrkor, varav kanske en del inte ens är stiftelser i juridisk mening, och det kan inte förutsättas
att alla dessa önskar omfattas av en reglering i kyrkoordningen.
I en stiftelses natur ligger att syftet med verksamheten bestäms i stiftelseförordnandet vilket innebär att organ i Svenska kyrkan inte kan ha något direkt inflytande över en stiftelses syfte och verksamhet. Vidare står, som framgår av bakgrundsbeskrivningen, stiftelser under länsstyrelsernas tillsyn. Detta innebär att det inte är möjligt för kyrkan att i sitt interna regelverk knyta stiftelserna som sådana till domkapitlets och biskopens tillsyn utan att riskera att inkräkta på länsstyrelsernas ansvarsområde. Däremot omfattas naturligtvis de ämbetsbärare som på olika sätt är aktiva i stiftelsekyrkor av tillsynen.
Av ovan anförda skäl finner utskottet att det inte är lämpligt att i det kyrkliga regelverket reglera stiftelsekyrkorna och ser inte heller i övrigt skäl att ge kyrkostyrelsen det uppdrag som motionären föreslår. Motionen bör därför avslås.

Stefans argumentation i slutet av sin motion är dock stark! Den efterfrågar inte Svenska kyrkans ingrepp i stiftelselagens juridistik, men att ämbetsbärare och den gudstjänstfirande församlingen fullt ut ska betraktas som en gren av Svenska kyrkan. Stefan skriver:

I en tid då pastoraten ser över sina resurser, kämpar med krympande ekonomi och gör omfattande organisationsförändringar finns anledning att se över möjligheterna att stärka stiftelsekyrkornas status i den svenskkyrkliga strukturen. Dessutom skulle det vara önskvärt att de stiftelsekyrkor som enligt sina stadgar lyder under domkapitlets tillsyn, uttryckligen skulle ges stöd i KO och därmed också möjlighet att leva upp till denna för att fortsättningsvis vara en del av Svenska kyrkan.
Dessa stiftelsekyrkor byggs upp underifrån av engagerade, uppoffrande och gudstjänstfirande medlemmar, vilka ofta är djupt rotade i den svenskkyrkliga myllan. Det handlar om människor som med sitt liv och sin tjänst utgör goda föredömen och profetiska exempel, som är värda att lyssna till och att ta efter. Människor som verkligen älskar Svenska kyrkan är en än större resurs än kronor och strategiska aktieplaceringar, resurser som vi inte har råd att slösa bort. Något som vi riskerar att göra, om vi inte värnar om de kyrkliga sammanhang där dessa människor har sin förankring.