Alltför ofta gör folk (i allmänhet journalister och debattledare) försök att bunta ihop Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna.
De gör det utifrån en ytlig analys: FK är emot enkönade äktenskap. SD är emot enkönade äktenskap. Slutsats: FK och SD står nära varandra.
I själva verket står Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna så långt från varandra som man kan mäta. Vi har tidigare analyserat SD:s kyrkopolitiska program. Här vill vi relatera Frimodig kyrkas position på den kyrkopolitiska skalan till Sverigedemokraternas position.
SD ser kyrkan som ett medel för staten. De vill ha tillbaka en statskyrka. FK ser kyrkan som en levande organism, en kropp, Kristi kropp, med ett egenvärde, och vill ha en kyrka helt fri från staten.
Mikael Hermansson (obs ingen släkting!) på Boråstidningen är en av mycket få (vad jag vet) som observerat detta. Han skriver att det är svårt att hitta den traditionella vänster-höger-dimensionen om m an läser Moderaternas, Socialdemokraternas och Centerns valmanifest. Läser man däremot ”Frimodig kyrkas och Sverigedemokraternas manifest som utgångspunkt framträder i stället stat-kyrka-dimensionen som den allt igenom dominerande.” Vidare: ” Dessa båda utgör ytterlighetspunkterna. Övriga grupper ryms däremellan och flyttar sig längs linjen…”
De flesta nomineringsgupperna, särskilt de partipolitiska, tenderar att stå till ”höger” i skalan, dvs ser kyrkan som ett medel för staten och partierna att nå sina syfte. (Med höger menar jag att de är konservativa, de vill konservera en gammal ordning, och vill inte reformera eller förändra/utveckla.)
I mina ögon är det tydligt (tillsammans med övriga analysen av SD:s kyrkopolitiska program) att Sverigedemokraterna står betydligt närmare t.ex Socialdemokraterna, Vänstern, Centern eller Miljöpartiet än oss. Då står faktiskt .KR, POSK och ÖKA närmare oss, även om vi skiljer oss åt i väsentliga frågor. FISK och Moderaterna står någonstans mitt emellan.