Bloggposter på ämnet Ämbetsfrågan:

Läronämnden avstyrker krav om vigsel av samkönade par

Av Jan Erik Amilén den 2 September 2016 om: Ämbetsfrågan, Biskopsmötet, Dagens Frimodiga, Läronämnden, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet

Med bestörtning har vi noterat att löften från 2009 skulle kunna komma att brytas redan vid Kyrkomötet i höst. Ledamöter från 5 (fem!) olika partier har nämligen undertecknat en motion som ville införa ett nytt krav för prästvigning: att varje blivande präst skulle förpliktigas att viga samkönade par. Den som för sitt samvetes skull inte kan detta skulle därmed inte kunna vigas. Motionen hittar du här.

Idag kom Läronämndens yttrande och med tillfredsställelse ser vi att Läronämnden avstyrker motionen. Yttrandet är tydligt:

Motionen 2016:29 föreslår en ny bestämmelse som innebär ett specifikt villkor för vigning till präst. Det villkoret är inte av konstitutiv karaktär. Det ligger tillika i biskopens vigningsansvar att göra en helhetsbedömning av kandidatens lämplighet, eftersom biskopens ansvar är att ”upprätthålla och värna vår kyrkas ordning och främja enheten i Kristus”. (Den svenska kyrkohandboken Del II, 1987)
Läronämnden menar att det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar.

Läronämnden bedömer att detta yttrande berör en sådan lärofråga där den särskilda beslutsordningen enligt 11 kap. 18 § i kyrkoordningen kan bli tillämplig.

Läs Kyrkoordningen 11 kap. 18 § här. För beslut i strid med detta krävs 75% av Kyrkomötets röster. I praktiken blir det nu svårt för motionärerna att få ett bifall i Kyrkomötet – även om det inte är helt uteslutet. Vi är inte ovana vid att enskilda ledamöter i grupperna avviker från gruppmajoritetens linje.

Så en avslutande fundering: Hur känner de fem partierna sig nu efter Läronämndens yttrande? Är det ändå inte lite illa att – utöver ett löftesbrott – ha valt detta ämne för en så¨bred” motion?

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern?

Av Gabriel Fjellander den 10 September 2013 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, Jesus, Kulturdebatt, Nomineringsgrupper i Kyrkan, Partipolitisering

Är Frimodig kyrka en del av den kristna högern? Frågan dyker upp då och då på sociala medier och jag hoppas kunna reda ut den lite i det här blogginlägget.

Så sent som idag menade twitter-aliaset @jessicaschedvin att så var fallet och skrev att vi i Frimodig kyrka ”indirekt stödjer deras [den kristna högerns] åsikter” och skrev: ”Men berätta då vad du tycker: Är ni konservativa? Vad tycker ni om homosexuellas rättigheter? Abort? Kyrkans roll?”

Jag lånar in Wikipedias definition på vad Kristen höger är för något:

Den kristna högern är en beteckning på den kristet värdekonservativa politiska strömning som förekommer i USA, som ofta har allmänkonservativa inslag utan kristen grund, exempelvis av patriotism. Begreppet används ofta i förolämpande eller kritisk mening, och har i överförd bemärkelse – och i nedsättande syfte – också kommit att användas om europeiska kristdemokratiska partier.

Jag uppfattar, liksom Wikipedia-artikeln, att epitetet Kristen höger är ett nedsättande epitet, en kategori som man försöker placera in meningsmotståndare i. Den kännetecknas av både värdekonservatism och en politisk konservatism i hur staten ska styras och organiseras. I värdekonservatismen ingår ofta ett motstånd mot homosexuell familjebildning och aborter; i den politiska konservatismen ingår ofta en kritik mot välfärdsstaten, en önskan om att staten ska vara så liten som möjligt. Jag uppfattar att Kristen höger (i alla fall i USA) också ofta förknippas med en skepsis mot klimatförändringar och att få företrädare för den kristna högern menar att klassamhället bör bekämpas eller att könsmaktsordningen existerar.

Om man då gör en jämförelse mellan Frimodig kyrka och denna beskrivning av den kristna högern så uppstår vissa likheter, men som jag ser det flest skillnader. Vi i Frimodig kyrka är inom vissa frågor teologiskt konservativa, och det är något annat än att vara allmänkonservativ eller värdekonservativ. Vi delar vissa åsikter med värdekonservatismen, t.ex. frågan om homosexuella äktenskap där vi menar att det kristna äktenskapet är till för heterosexuella par, enligt Jesus undervisning. Dock har vi ingen åsikt om det juridiska äktenskapet, eller om huruvida homosexuella par, eller för den delen polyamorösa, ska särbehandlas i äktenskapsbalken i Sveriges lag, vi har bara åsikter om det kyrkliga äktenskapet och de är olika saker.

Vidare har Frimodig kyrka ingen åsikt om välfärdsstaten och vi är inte s.k. klimatskeptiker, såhär står det i vår valplattform:

I Svenska kyrkans uppdrag ingår att visa på den kristna förvaltarskapstanken gentemot skapelsen. Därför vill Frimodig kyrka att Svenska kyrkans arbete – lokalt, nationellt och internationellt – ska präglas av hänsyn till klimat och hållbar utveckling.

Vi har ingen samlad hållning om aborter och vi är inte patrioter. Flera av våra ledande företrädare har aktivt deltagit i aktioner för att gömma flyktingar och blockera flyktingdeportationer, sådana aktioner förknippas inte vanligen med Kristen höger. Vi förnekar inte vare sig klasskillnader eller könsmaktsordningen, det menar vi är allmänpolitiska frågor som våra medlemmar och sympatisörer får dra egna slutsatser om och rösta därefter i de allmänna valen.

Det starkaste argumentet mot att vi skulle vara en del av den Kristna högern är att vi inte är en allmänpolitisk rörelse, som den kristna högern är. Frimodig kyrka håller sig enbart inom kyrkopolitiken och går, till skillnad från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, inte över linjen mellan det kyrkopolitiska och det allmänpolitiska. Det tycker vi är viktigt. I Frimodig kyrka samlas medlemmar från alla riksdagspartier, den partipolitiska tillhörigheten är oviktigt för oss. Vi har en kyrkopolitisk valplattform som alla våra kandidater ställer upp på, det är det viktiga.

Det är sant att det i Frimodig kyrka finns de som omfattar alla de åsikter som redovisas ovan, men det är lika sant att det finns många som har rakt motsatt hållning. Att försöka placera in oss på en allmänpolitisk skala, och kalla oss t.ex. Kristen höger, låter sig inte göras.

Är du av en annan åsikt? Håller du inte med om min definition av Kristen höger eller tycker du jag angriper frågan från fel håll? Kommentera gärna!

Går det att samtala om ämbetsfrågan?

Av Jan-Anders Ekelund den 23 March 2013 om: Ämbetsfrågan

Jag har genom åren skrivit några inlägg om ämbetsfrågan, den fråga som kan tyckas vara olöslig i Svenska kyrkan fastän Kyrkoordningen satt upp mycket strikta regler mot dem som har en avvikande hållning mot besluten i riksdagen och Kyrkomötet 1958.

För att läsa vad som skrivits i ämbetsfrågan här på bloggen “trycker” du på rubriken Ämnen i andra raden längst till höger. Därefter klickar du upp ordet ämbetsfrågan i “molnet” av alla ord. Frimodig kyrka tar avstånd ifrån all oförsonlighet som finns förknippat med denna fråga.

I tidsskriften Evangelium finns ett färskt exempel på hur ett konstruktivt samtal kan ske. Det är en brevväxling mellan Ludvig Lindelöf i Göteborg som förespråkar ämbetsreformen och prästen Evelina Johansson i Västerås stift som naturligtvis också är för reformen men som har en stor förståelse för frågans komplexitet.  Jag rekommenderar er alla att läsa brevväxlingen. Klicka in på tidsskriften Evangeliums hemsida.  Brevväxlingen är mycket läsvärd.

 

Kvinnorna kring Jesus

Av Jan-Anders Ekelund den 1 October 2012 om: Ämbetsfrågan, Arbetsmiljö, Jesus

Angelägen samling i Stockholm. Mycket händer i St Matteus i höst, inte bara Frimodig kyrkas Stockholmsmöte utan även detta.

Replik till POSK

Av Anna Sophia Bonde den 28 August 2012 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, POSK

På initiativ av bl a Frimodig kyrkas vice ordförande Berit Simonsson existerar sedan några år en grupp med arbetsnamnet ”Kvinnorna kring Jesus”. Den består av prästvigda kvinnor och kvinnor som i princip är motståndare eller i alla fall tveksamma till ämbetsreformen men som trots sina meningsskiljaktigheter vill träffas och samtala, över de vedertagna gränserna.

POSK riktar ett antal frågor till FK och menar att vi inte är trovärdiga när vi inte omedelbart levererar svar på dessa. Men när det gäller ämbetsfrågan så hänger ju eventuella beslut på alla inblandades goda vilja. Finns inte den, blir det inga beslut, ingen försoning. Kvinnor kring Jesus är ett exempel på försoning i praktiken, på gräsrotsnivå. Det får bli steg för steg, man får pröva sig fram och se vilken väg som är framkomlig, vilka ansatser som bär frukt. Det kan man ju aldrig veta förrän man prövat.

Det sorgliga är att de goda exempel som faktiskt finns i vissa församlingar på hur samexistens är möjlig aldrig riktigt har tagits på allvar. Det verkar som att alltför många tjänar på att de tydliga gränserna upprätthålls – och aldrig mötas de två. Låt oss tillsammans göra det möjligt att lyfta fram de församlingar i Svenska kyrkan där samexistens existerar utan att församlingarna direkt brännmärks som ”fållor för kvinnoprästmotstånd”.

Frimodig kyrka är övertygad om att de paragrafer som är införda i Kyrkoordningen om att vägra prästvigning och befordring av vissa personer är okristligt. När bestämmelserna infördes i nya Kyrkoordningen så reserverade sig Carina Etander Rimborg mot beslutet, t.o.m. skriftligt. I reservationen står det bl.a följande: Att i denna situation anta behörighetsregler som ställer unga prästkandidater, diakoner/diakonisser och präster åt sidan är en åtgärd som inte tar människor till vara och deras kallelse på allvar, inte heller skapar ett gott samarbetsklimat i Svenska kyrkan eller stimulerar till kreativ teologisk reflektion. Frimodig kyrka instämmer helt i den av Carina Etander Rimborg underskrivna reservationen. Genom bestämmelserna i Kyrkoordingen har en lösning av ämbetsfrågan avsevärt försvårats.

Kyrkomötet initierade för ett antal år sedan samtalsgrupper ute i landet, på initiativ ifrån Yngve Kalin, som skulle samtala kring ämbetsfrågan. Samtalsandan i grupperna var konstruktiv och god. Tyvärr så lades grupperna ned. Kyrkostyrelsen ville inte att projektet skulle fortgå. När frågan om samtalsgrupperna diskuteras i Ekumenikutskottet vid Kyrkomötet 2001 uttryckte t.o.m. ärkebiskop KG Hammar bekymmer över att frågan inte var löst. Han hade tankar kring en EFS-modell. För många är inte detta en tillräcklig lösning men pga starka påtryckningar så dödades samtalet. Problemet är inte i första hand att det fattas konstruktiva förslag utan att det inte finns ett tillåtande klimat där olika idéer kan få blomma ut.

POSK har ställt FK till svars. Vi skulle vilja vända på frågeställningarna: varför är Svenska kyrkan inte mer intresserad av verklig mångfald, av att ta tillvara förmågor, andliga erfarenheter som skulle kunna berika helheten? Varför läggs inget krut på att överbrygga motsättningarna som de här dryga femtio åren inte har lyckats tysta? Varför får inte eleverna vid pastoralinstituten skärskåda ämbetsfrågan, väga argument och få tillfälle att pröva sig själva: hur tycker jag det är lämpligt att jag som enskild präst/vi som församling hanterar frågan?

Är svaret på dessa frågor måhända att majoritetskyrkan inte tillräckligt litar på den teologiska/exegetiska tyngden i sina egna slutsater?

POSK hävdar att även äktenskapsfrågan är avgjord. För Frimodig kyrka är detta en märklig inställning. Hur kan frågan vara avgjord när ett antal av våra nuvarande biskopar hävdar att den nya äktenskapssynen strider mot Bibel och bekännelse? POSK tror stenhårt på löftena som getts om att ingen skall tvingas att viga enkönade? Hur ser POSK på att det är redan idag är omöjligt att i vissa stift prästvigas eller bli befordrad pga fel syn i äktenskapsfrågan? Hur ser POSK på att det redan idag är mer vanligt än ovanligt att präster utmönstrats vid anställningar pga att de inte viger enkönade par?  Hur tänker POSK agera för att dessa missbruk av löften inte skall fortgå? POSK vill ju framstå som en stor grupp med mycket inflytande. Vi hoppas att detta inflytande skall användas för att löftena kring enskilda präster och äktenskapsfrågan skall upprätthållas.

Jan-Anders Ekelund

Anna Sophia Bonde

Försoning i ämbetsfrågan

Av Jan-Anders Ekelund den 26 April 2012 om: Ämbetsfrågan, Frimodig Kyrka

Stefan Pehrson ifrån Göteborg har ifrågasatt Frimodig kyrkas linje i ämbetsfrågan i flera tidningar, bl.a. i tidningen Dagen. Frimodig kyrka har varit tydlig med att inte acceptera oförsonlighet i frågor som rör ämbetet. Tyvärr så har Svenska kyrkan misslyckats med att lösa denna fråga. Frimodig kyrka visar sin hållning genom att både prästvigda kvinnor och skeptiker till ämbetsreformen kan arbeta tillsammans i nomineringsgruppen.

Bertil Murray, Frimodig kyrkas gruppledare i Kyrkomötet har svarat i dagens Dagen.

Bertils text finns här också.

Stefan Pehrson rör i sin insändare (Dagen 24 april) vid en brännande fråga, inte minst för Frimodig kyrka: Är det möjligt att ha en fast övertygelse i en fråga som rör Guds ord och samtidigt visa generositet mot den som kommit till en annan slutsats?

Grunden för Frimodig kyrka som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan är att det går att svara ett tveklöst ja på frågan. Inom Frimodig kyrka ryms olika ståndpunkter i den fråga som Stefan tar upp (kvinnors del i kyrkans vigningstjänst). Detta är en styrka, inte en svaghet.

Frimodig kyrka tror att Gud kan visa en väg till försoning också i denna fråga. Vi visar på en annan väg än alla dem som menar att försoning varken är möjlig eller önskvärd. Därför vill vi också möta varandra med respekt och kärlek. Det ställer oss som grupp inför stora utmaningar men också förväntningar. Det som binder oss samman är inte bara längtan efter försoning. Det är också en insikt om att vi på många områden står varandra nära och delar tron, längtan och smärtan.

Vi behöver varandras stöd om vi ska kunna bidra till att vår arma men älskade kyrka ska kunna allt mer vända sig till Kristus, i lyhördhet för hans röst, han som är Guds Heliga Ord. Försoningsarbetet önskar vi fortsätta på många sätt, dock inte på insändarplats.

Bertil Murray för Frimodig kyrka, gruppledare i kyrkomötet

Befriande klokskap

Av Jan-Anders Ekelund den 19 January 2012 om: Ämbetsfrågan

Det finns klokskap kvar i Svenska kyrkan. Efter senaste veckornas händelser på Gotland kan man börja undra. Läs komminister Evelina Johanssons välformulerade artikel i dagens Kyrkans tidning.

Läs också intervjun med Markus Hagberg. Domprosten och biskopskandidaten Mats Hermansson agerande framstår som alltmer bisarrt.

Frimodighet!

Av Jan-Anders Ekelund den 24 June 2011 om: Ämbetsfrågan

Anna Sophia Bonde har en utmärkt debattartikel i veckans Kyrkans tidning. Hon spinner på samma tema som Kvinnorna kring Jesus. Är en islossning månne på väg efter 53 år?

I en av kommentarerna till artikeln i nätupplagan skriver Daniel Andrén: Jag blir glad, upplyft och tårögd när jag läser din artikel. Det ger mig hopp inför framtiden. Må Gud välsigna ditt viktiga arbete!

Ämbetsfrågan – kan man inte göra på något annat sätt?

Av Jan-Anders Ekelund den 10 June 2011 om: Ämbetsfrågan, Frimodig Kyrka, Jesus

Den s.k ämbetsfrågan, alltså om det är rätt att kvinnor prästvigs, har splittrat Svenska kyrkan under lång tid. Få saker i kyrkan kan mobilisera folks känslor mer. För profana journalister blir det ett stort scoop varje gång man bråkar om detta i kyrkan och för en sekulariserad allmänhet så framstår det hela som mycket märkligt. Bråkigt har det varit och fortfarande finns det krafter som vill fortsätta på denna väg.

Men kan man inte göra på något annat sätt? En grupp kvinnor har bildat ett nätverk med namnet, Kvinnorna kring Jesus. De representerar kvinnor i Svenska kyrkan med skilda uppfattningar i ämbetsfrågan. I gruppen finns både prästvigda, diakonvigda och lekmän (eller heter det lekkvinnor!?). De kommer ifrån olika fromhetstraditioner inom Svenska kyrkan. De har träffats, bett och samtalat tillsammans. De vill konstruktivt finna en annan väg än konfliktens.

I dagens nummer av Svensk pastoraltidskrift (SPT) publicerar kvinnorna i nätverket en artikel. Tänk om denna artikel kan få vara en början till, inte bara ändring av paragrafer i kyrkoordningen, utan framförallt också till en mentalitetsförändring inom vår kyrka där vi respekterar varandras samveten. Det går att göra på ett annat sätt!

Så här skriver gruppen:

Ämbetsfrågan – kan man inte göra på något annat sätt?
Detta var rubriken på det föredrag som Bengt Holmberg höll på Laurentiistiftelsen 16 oktober 2005, och som gavs ut i SPT:s småskrift Försonad Mångfald året därpå.

Vi är många som apropå den s.k. ämbetsfrågan haft smärtsamma anledningar att fråga oss detsamma, många gånger. För alldeles oavsett vad man tror och tänker i sakfrågan – alltså huruvida Gud vill att kvinnor ska vara präster – så är detta en fråga som splittrar och smärtar. Från båda ”sidor” är splittringen ibland så djup, att vi, som faktiskt bekänner oss till samme Herre och hittar hem i samma kyrka, inte ens kan tala med varandra och än mindre be tillsammans. Ord som samexistens, tolerans, kompromiss och gemenskap, nämns sällan i samband med ämbetsfrågan, och det tas inte alltid väl emot, om man dristar sig att föreslå dem. Frågan om möjlighet till samexistens med bevarad integritet för alla oavsett uppfattning i ämbetsfrågan är kyrkopolitiskt kontroversiell, vilket oftast gör det omöjligt att ge offentlighet åt de praktiska lösningar som faktisk redan finns och fungerar väl.

Utifrån frustration och sorg över denna situation, och utifrån en fast övertygelse om att Kristus vill att vi ska vara ett, har ett löst sammansatt nätverk bildats av kvinnor i olika åldrar, med olika uppdrag i Svenska kyrkan, både präster, diakoner, förtroendevalda och ”vanliga” gudstjänstfirare, som fått arbetsnamnet Kvinnorna kring Jesus. Vi står i olika fromhetstraditioner och har olika syn och tro när det gäller Svenska kyrkans ordning med prästvigda kvinnor – men vi delar vår tro på Jesus Kristus och vår kärlek till honom. I detta nätverk finns en självklar utgångspunkt i att båda sidors uppfattningar är legitima och att dess respektive företrädare därför bör beredas sådant livsrum som står i överensstämmelse med vad tro och samvete bjuder. Ingen skall behöva känna sig andligen svältfödd utifrån ”andra sidans” preferenser.

Vi delar också en övertygelse om att vår tro, vår kärlek och vår samhörighet i Kristus är större än våra olikheter, och att det därför är vårt gemensamma uppdrag att med kärlekens kreativitet bemöda oss om att bereda verkligt livsrum åt varandra och verka för enhet och försoning i den kyrka som vi alla tillhör och älskar. Detta vill vi göra med en realistisk beredskap inför att vi kommer att få att leva med våra olikheter också i framtiden, men också med frimodighet och glädje.

Rent konkret fungerar nätverket så att vi med jämna mellanrum möts för att dela erfarenheter, tankar och visioner och på så sätt styrka och uppmuntra varandra till att arbeta för enhet och försoning i de församlingar och sammanhang där vi finns till vardags. Vi vill vara en bönegemenskap, där vi ber tillsammans, för varandra och för hela Svenska Kyrkan. Vi vill också öppet visa att det faktiskt är möjligt med gemenskap och försoning även när det kommer till olikheter i ämbetsfrågan. Vi vill visa att det finns en god vilja att hitta praktiska lösningar som gör att var och en, med olika övertygelser i frågan, kan beredas goda yrkes- och arbetsmöjligheter och även möjlighet till ett böne- och gudstjänstliv i kyrka och församling. För det går faktiskt att göra på ett annat sätt!

Annette Andreasson
Margareta Bengtsson
Annika Bertilsson
Josefine Callenberg Sävenstrand
Agneta Elgenmark
Madeleine Eurenius
Ylva Evensen
Catarina Fondén
Lena Hugosson
Evelina Johansson
Lisa Kjellgren
Britta-Lena Ljungman
Maud Lundin
Bodil Månsson
Marianne Petersson
Kristina Runesson
Berit Simonsson
Solveig Wollin
Miriam Wredén Klefbeck

Deras tankegångar ligger väl i lnje med Frimodig kyrkas valplattform.

Försoning i ämbetsfrågan
Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton­läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. Frimodig kyrka menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. Frimodig kyrka vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar

Ända ifrån Frimodig kyrkas begynnelse har vi haft olika syn på ämbetet inom Frimodig kyrka. Frimodig kyrka vill visa på samma försonande väg som kvinnorna i nätverket gör. Det är kontroversiellt i dagens kyrka och samhälle. Märkligt att försoning kan vara så kontroversiellt………

FRIMODIG KYRKA har tydligt redovisat sin hållning i ämbetsfrågan

Av Jan-Anders Ekelund den 19 September 2009 om: Ämbetsfrågan, Frimodig Kyrka

I ett insändarsvar i Dagbladet Sundsvall redovisar Frimodig kyrka sin inställning kring ämbetet. Artikeln är underskriven av diakonen Barbro Marklund och prästerna Einar Marklund, Maria Eckerdal, Sofia Aspling och Evalotta Kjellberg.