Jag läser i Svenska Dagbladet (1/11) att en amerikansk professor skrivit en bok där han försöker komma tillrätta med våra matvanor, boken heter The End of Overeating. David Kessler, professor vid University of California och före detta chef för det amerikanska livsmedelsverket, menar att ”överätandet” är det största hälsoproblemet i västvärlden idag. Och visst kan kombinationen av socker, salt och fett vara oemotståndlig – tänk bara på hur otroligt gott det kan vara med lite flingsalt ovanpå äpplekakan! Jag läste artikeln med intresse men det som verkligen fångade min uppmärksamhet var professorns fyra tips till den som vill komma tillrätta med ett eventuellt okontrollerat matintag. 1: ersätt kaos med struktur. 2: ät bara mat du tycker om. 3: lär känna din hunger. 4: välj mat som mättar.
De här punkterna gäller nämligen inte bara kropp och mat utan verkar också sammanfatta vad vår inre människa mår bra av.
- vi mår bra av att ha en långsiktig plan för våra liv. Det hindrar oss från att, i stundens ingivelse, kasta oss in i något som vi senare kommer att få ångra. Ett regelbundet böneliv (om så bara några minuter) ger vårt liv, ja hela vår varelse en riktning och påminner oss om vilken väg det är vi går och vart vi är på väg.
- ibland lurar ögat oss att tro att det som är vackert och lockande också är bra för oss. Som det heter i en sång: what´s pleasing to the eye can steal away your soul. Tänk efter, istället för att bara göra vad ”alla andra” gör, och vad man kan läsa om och se på tv! Vad tycker du egentligen om att göra? Vilken sorts människor mår du bra av att umgås med? När vi får syn på vår egen längtan och vågar ta tag i den (oavsett vad omgivningen tycker och säger) så gör vi oss, därmed, öppna och mottagliga också för Guds röst.
- Då vi ständigt är omgivna av uppmaningar och signaler – som talar till ögat, örat, känslorna – kan det vara svårt att få koncentration och fokus. Dagen framstår som ett antal (i värsta fall oöverskådligt antal) punkter som ska betas av och där vi motar bort stressens obehag med olika belöningar. Men vilken är vår verkliga hunger? Kanske behöver jag ändra min livsföring för att kunna må bättre och verkligen leva, inte bara överleva.
- Vi ägnar oss åt småätande också i överförd bemärkelse. Vi omger oss med intryck, affärerna är alltid öppna, det är alltid något på tv eller internet att förströ sig med. Men tänk om alla de här förströelserna hindrar mig från att få syn på den andliga mat som verkligen skulle mätta? Att så länge jag surfar runt på ytan kommer jag att gå miste om djupet, hos mig själv, hos andra och hos Gud.