Bloggposter på ämnet POSK:

Kyrkomötestv

Av Jan-Anders Ekelund den 15 November 2012 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, POSK, Svenska kyrkans unga

Frimodig kyrka, POSK och Svenska kyrkans unga kommer att sända ett webb-tv magasin under Kyrkomötet i nästa vecka. Du hittar sändningarna på adressen http://www.kyrkomotestv.se/

De ansvariga skriver att syftet med programmet är att fördjupa frågorna i och kring Kyrkomötet. Varje program har ett eget tema och kommer att kretsa kring frågor som ärkebiskopens möte kring barn och unga, strukturutredningen, kyrkligt samhällsengagemang och kyrkovalet. Samtal med inbjudna gäster från olika nomineringsgrupper varvas med reportageinslag.

Programledare är Gabriel Fjellander, lärarstuderande, och Hannah Kroksson, vice ordförande i Svenska Kyrkans Unga. Reportageinslagen görs av prästen, journalisten och doktoranden Jonas Lindberg.

Mer om strukturerna

Av Jan-Anders Ekelund den 7 October 2012 om: Frimodig Kyrka, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Det har förekommit en debatt i Svenska Dagbladet om strukturutredningen. Jag har skrivit om den tidigare. Kyrkostyrelsen har svarat i Svenskan. “De fyra” fick dock inte in sitt svar i papperstidningen men nu finns deras svar på nätet.

Det har också i Världen idag förekommit en debatt mellan Berth Löndahl (Frimodig kyrka) och Nils Gårder (posk) om strukturutredningen. Den debatten är väl värd att följa och inte minst den omsvängning man kan skönja hos Nils Gårder. Se nedan.

Judith Fagrell har också på sin läsvärda blogg gjort en sammanfattning av länkar kring strukturutredningen.

Torbjörn Lindahl är inne på samma tema på sin blogg.

Debatten i Världen idag mellan Berth Löndahl (FK) och Nils Gårder (POSK) (klicka på bilderna för att förstora):

mellan Scylla och Charybdis

Av Anna Sophia Bonde den 20 September 2012 om: Moderaterna, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Enligt den grekiska mytologin finner vi i ett smalt sund de båda havsmonstren Scylla och Charybdis, vilka Odyssevs var tvungen att navigera mellan, fastän det egentligen var omöjligt, eftersom de låg så nära varandra. Försökte man undvika den ena var risken stor att man åkte rakt i gapet på den andra. Kanske är det något liknande vi står inför, när det gäller Svenska kyrkans framtida organisation.

I nya numret av Kyrkans tidning argumenterar Frimodig kyrkas Tord Nordblom, tillsammans med Mats Rimborg (POSK) och Jonas Ransgård (M), för ett enda pastorat i det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet. Det kan verka förvånande, eftersom Frimodig kyrka engagerat sig starkt mot den kyrkliga stordrift som kommer att bli verklighet om Strukturutredningens, Närhet och samverkan, förslag klubbas igenom. Tord Nordblom förklarar sin position:

Alternativet till ett pastorat är i själva verket 6-8 pastorat av de nuvarande 28 församlingarna.
Många i Göteborg tror fortfarande på möjligheten att samfälligheten i Göteborg skall få vara kvar permanent.
Det tror inte vi – och utifrån detta är alternativen antingen ett megapastorat med 290.000 tillhöriga eller 6-8 storpastorat där vart och ett av dem då måste bygga upp en egen förvaltning och komma överens om hur de skall göra med gemensamma funktioner som t. ex sjukhuskyrka, skolkyrka, begravningsväsende, m.m. m.m.  Med ett megapastorat, där nuvarande pastorat, som S:t Pauli, Vasa, Johanneberg, Haga, Domkyrko, Örgryte, Angered m. fl får bli församlingar finns det betydligt större möjligheter att församlingarnas nuvarande kyrkoherdar blir en slags församlingsherdar och att likriktningen i Göteborg inte blir lika stor som om det blir 6-8 stora pastorat med onaturliga sammanslagningar.
Min bedömning är att flertalet församlingar, inte minst de som leds av “vårt folk”, vill ha det så och jag gör samma bedömning. De ser 6-8 storpastorat som en sämre lösning än ett enda megapastorat. Kh i megapastoratet blir domprosten och då kan mellancheferna i större utsträckning vara församlingsherdar. Det som nu är Göteborgs kyrkliga samfällighet blir i så fall Göteborgs pastorat.
Givetvis inte alls idealiskt, men i nuvarande situation det minst dåliga alternativet.

(more…)

Överraskning i Örebro

Av Anna Sophia Bonde den 12 September 2012 om: Organisation, POSK, Socialdemokraterna, Struktur

Här är en hälsning från Frimodig kyrkas Simon Wämmerfors:

I Örebro finns en samfällighet av 8 församlingar som under flera år arbetat lokalt med en eventuell omorganisation eftersom man ansett att samfällighetens totala kontroll över ekonomin inte varit så lyckad vad gäller pastoralt tänk och ledning. Efter diverse utredningar blev kontentan två förslag, antingen ett pastorat eller att behålla församlingarna som de är.
I ljuset av att Närhet och samverkan förmodligen kommer att klubbas igenom i kyrkomötet begärde då tre av de stora församlingarna (med cirka hälften av det sammanlagda medlemsantalet), Olaus Petri, Almby och Längbro utträde ur samfälligheten för att få behålla sin självständighet. Stiftet gjorde sedan en utredning som i juni meddelade att man föreslår ett enda storpastorat. Beslutet togs med minsta möjliga marginal 5 mot 5, där biskopen fällde avgörandet till sammanslagningens fördel.
Tisdag kväll, 11 september, hade kyrkofullmäktige sammanträde med ärendet att fastställa sitt remissvar. Kyrkonämnden hade författat ett svar som i allt väsentligt tillstyrkte stiftsstyrelsens förslag. Efter kort debatt följde omröstning vilket ledde till att ett yrkande från POSK om att avslå nämndens förslag vann med sifforna 23-22. Vi två frimodiga gjorde alltså möjligtvis en skillnad när nu remissvaret istället kommer bli ett avisande av stiftstyrelsens förslag även från samfälligheten. Några S:are som stod emot partipiskan är också en bidragande orsak.

Replik till POSK

Av Anna Sophia Bonde den 28 August 2012 om: Äktenskapet, Ämbetsfrågan, POSK

På initiativ av bl a Frimodig kyrkas vice ordförande Berit Simonsson existerar sedan några år en grupp med arbetsnamnet ”Kvinnorna kring Jesus”. Den består av prästvigda kvinnor och kvinnor som i princip är motståndare eller i alla fall tveksamma till ämbetsreformen men som trots sina meningsskiljaktigheter vill träffas och samtala, över de vedertagna gränserna.

POSK riktar ett antal frågor till FK och menar att vi inte är trovärdiga när vi inte omedelbart levererar svar på dessa. Men när det gäller ämbetsfrågan så hänger ju eventuella beslut på alla inblandades goda vilja. Finns inte den, blir det inga beslut, ingen försoning. Kvinnor kring Jesus är ett exempel på försoning i praktiken, på gräsrotsnivå. Det får bli steg för steg, man får pröva sig fram och se vilken väg som är framkomlig, vilka ansatser som bär frukt. Det kan man ju aldrig veta förrän man prövat.

Det sorgliga är att de goda exempel som faktiskt finns i vissa församlingar på hur samexistens är möjlig aldrig riktigt har tagits på allvar. Det verkar som att alltför många tjänar på att de tydliga gränserna upprätthålls – och aldrig mötas de två. Låt oss tillsammans göra det möjligt att lyfta fram de församlingar i Svenska kyrkan där samexistens existerar utan att församlingarna direkt brännmärks som ”fållor för kvinnoprästmotstånd”.

Frimodig kyrka är övertygad om att de paragrafer som är införda i Kyrkoordningen om att vägra prästvigning och befordring av vissa personer är okristligt. När bestämmelserna infördes i nya Kyrkoordningen så reserverade sig Carina Etander Rimborg mot beslutet, t.o.m. skriftligt. I reservationen står det bl.a följande: Att i denna situation anta behörighetsregler som ställer unga prästkandidater, diakoner/diakonisser och präster åt sidan är en åtgärd som inte tar människor till vara och deras kallelse på allvar, inte heller skapar ett gott samarbetsklimat i Svenska kyrkan eller stimulerar till kreativ teologisk reflektion. Frimodig kyrka instämmer helt i den av Carina Etander Rimborg underskrivna reservationen. Genom bestämmelserna i Kyrkoordingen har en lösning av ämbetsfrågan avsevärt försvårats.

Kyrkomötet initierade för ett antal år sedan samtalsgrupper ute i landet, på initiativ ifrån Yngve Kalin, som skulle samtala kring ämbetsfrågan. Samtalsandan i grupperna var konstruktiv och god. Tyvärr så lades grupperna ned. Kyrkostyrelsen ville inte att projektet skulle fortgå. När frågan om samtalsgrupperna diskuteras i Ekumenikutskottet vid Kyrkomötet 2001 uttryckte t.o.m. ärkebiskop KG Hammar bekymmer över att frågan inte var löst. Han hade tankar kring en EFS-modell. För många är inte detta en tillräcklig lösning men pga starka påtryckningar så dödades samtalet. Problemet är inte i första hand att det fattas konstruktiva förslag utan att det inte finns ett tillåtande klimat där olika idéer kan få blomma ut.

POSK har ställt FK till svars. Vi skulle vilja vända på frågeställningarna: varför är Svenska kyrkan inte mer intresserad av verklig mångfald, av att ta tillvara förmågor, andliga erfarenheter som skulle kunna berika helheten? Varför läggs inget krut på att överbrygga motsättningarna som de här dryga femtio åren inte har lyckats tysta? Varför får inte eleverna vid pastoralinstituten skärskåda ämbetsfrågan, väga argument och få tillfälle att pröva sig själva: hur tycker jag det är lämpligt att jag som enskild präst/vi som församling hanterar frågan?

Är svaret på dessa frågor måhända att majoritetskyrkan inte tillräckligt litar på den teologiska/exegetiska tyngden i sina egna slutsater?

POSK hävdar att även äktenskapsfrågan är avgjord. För Frimodig kyrka är detta en märklig inställning. Hur kan frågan vara avgjord när ett antal av våra nuvarande biskopar hävdar att den nya äktenskapssynen strider mot Bibel och bekännelse? POSK tror stenhårt på löftena som getts om att ingen skall tvingas att viga enkönade? Hur ser POSK på att det är redan idag är omöjligt att i vissa stift prästvigas eller bli befordrad pga fel syn i äktenskapsfrågan? Hur ser POSK på att det redan idag är mer vanligt än ovanligt att präster utmönstrats vid anställningar pga att de inte viger enkönade par?  Hur tänker POSK agera för att dessa missbruk av löften inte skall fortgå? POSK vill ju framstå som en stor grupp med mycket inflytande. Vi hoppas att detta inflytande skall användas för att löftena kring enskilda präster och äktenskapsfrågan skall upprätthållas.

Jan-Anders Ekelund

Anna Sophia Bonde

FK, POSK och idédebatten

Av Anna Sophia Bonde den 21 August 2012 om: Äktenskapet, POSK

Jag har inte följt Dag Sandahls och Mats Rimborgs tuppfäktning i bloggvärlden och kan därför inte avgöra om någon avgått med segern, eller i så fall vilken sorts seger (moralisk, teologisk, humoristisk…) det handlar om. Sannolikt är ingen av dem nöjd. Rimborg kastar nu återigen handsken och utmanar i ett blogginlägg hela Frimodig kyrka. Hur ska vi då ställa oss till det? Han ställer frågor om ämbetsfrågan och äktenskapsfrågan och menar ungefär att vad man än tycker i sak är beslut fattade och det är nu dags att vända blad. Något som, enligt Rimborg, blir svårt för Frimodig kyrka eftersom vi inom våra led hyser sådana som vill se en ”återgång till de gamla lärorna”. Alltså inte bara, för att ta ett exempel, att möjliggöra för kvinnoprästmotståndare att bli prästvigda utan vrida tillbaka klockan till före 1958. Rimborg kallar, med viss rätta, sådan konservatism för ”verklighetsfrånvänd”.

Det ligger förstås i POSK:s intresse att utmåla Frimodig kyrka som en samling verklighetsfrånvända reaktionärer. Men om det vore så enkelt skulle ju, å andra sidan, POSK inte ha särskilt mycket att frukta i nästa kyrkoval. Som det är nu anar man viss oro i lägret – det bådar gott för idédebatten under året som kommer!

Om vi börjar med ämbetsfrågan: varför gör vi oss inte bara av med alla kvinnoprästmotståndare eller helt enkelt förbjuder dem? Ska man fullständigt köra över dem eller ska man, vad man själv än tycker, respektera att de finns? Det är ett faktum att en stor del av den andliga förnyelsen som vi får åtnjuta i Svenska kyrkan har sin hemvist i ”sådana kretsar”. Jag kan t ex inte själv förneka att jag fått mycket bra och näringsrik andlig spis på Laurentiistiftelsen i Lund. Somliga drar därav slutsatsen att om det är där Anden är så har kvinnoprästmotståndarna rätt i sitt motstånd. Själv menar jag att det nog inte är i själva ”motståndet” det sitter, men att man i dessa kretsar, just på grund av sin bristande pragmatism, tvingats genomgå en del andliga övningar som fungerat fostrande: det har vuxit fram en kultur där man värdesatt andlig mognad och växt – på ett mycket mer medvetet och allvarligt sinnat sätt än i ”mainstream”-kyrkan, som ofta varit aningslös, som inte förstått vikten av att fostra lärjungar (inte bara ackumulera medlemmar), vikten av att leda människor till en djupare tro än de i dagsläget har. För mitt vidkommande är detta argument nog för att Svenska kyrkan behöver dessa kretsar, hur självgoda och otidsenliga de än kan te sig.

För övrigt, Rimborg undrar bekymrat hur det kommer att bli med allt från manliga-präster-som-är-vigda-av-kvinnliga-biskopar till aningslösa-församlingsbor-som-tar-nattvarden-av-kvinnlig-präst. I en avhandling om svenskkyrkligt kvinnoprästmotstånd kan förstås sådana frågor vara relevanta men i verkligheten, där ju Rimborg säger sig vilja vistas, kan väl de som har juridiken på sin sida kosta på sig viss god vilja – inte att ändra ordningen men att, om det är möjligt, inom denna tillåta viss mångfald. Det är intressant att Svenska kyrkan överlag, som alltid talar så varmt om mångfald, de facto bara gillar mångfald av en viss, bestämd sort. Att kvinnoprästmotståndarna ska ta över Svenska kyrkan är väl ungefär lika sannolikt som att Pussy Riot ska ta över efter Putin.

Vidare, äktenskapsfrågan. Rimborg har rätt i att det än så länge handlar om ett litet antal samkönade par som önskar kyrklig vigsel och att de många liberala prästerna i Svenska kyrkan därmed, med råge, räcker till. Är man pragmatiskt lagd så låter man sig därmed nöja. Men kanske är det ändå inte så dumt att det finns en liten obskyr nomineringsgrupp som inte automatiskt ansluter sig till den för dagen rådande trenden utan vågar gå mot strömmen, även när det kostar på. Inte för att det skulle vara ett självändamål att gå mot strömmen men för att det ibland blir nödvändigt – om man finner att den Gud som tagit oss i sin tjänst kallar oss att göra det.

Motionera mera…..

Av Jan-Anders Ekelund den 30 July 2012 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, ÖKA, POSK, Struktur

Svensk kyrkans hemsida presenterar all motionerna till årets Kyrkomöte här. Mats Rimborg för statistik på Posk:s blogg. Ännu en gång visar det sig att Frimodig kyrka motionerar flitigast. Våra representanter på Kyrkomötet tar sitt uppdrag på allvar. Till årets Kyrkomöte är det färre motioner än vanligt. Höstens stora fråga är strukturutredningen. Frimodig kyrka är starkt kritisk till denna utredning som bestått av representanter ifrån de borgerliga regeringspartierna, (s) plus Posk. Många av våra motioner handlar just om utredningen. Det råder en stor samstämmighet mellan de nomineringsgrupper som ingått i utredningen kring dess innehåll. Detta innebär att de mycket sparsamt motionerat kring utredningen.

Den allra märkligaste motionen är en ifrån Bo Hanssons ÖKA. ÖKA framställer sig som partipolitiskt obundet men Hansson argumenterar för de politiska partiernas självklara existensberättigande på Kyrkomötet. Liknande tankar har Hansson framfört tidigare i andra sammanhang. Finns det mer än två partipolitiskt obundna alternativ på Kyrkomötet, Frimodig kyrka och Posk?

Kyrkans tidning nr 47

Av Jan-Anders Ekelund den 24 November 2011 om: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Centern, Fisk (Folkpartister i Kyrkan), Gudstjänst, Ideellt arbete, Jesus, Moderaterna, Organisation, Partipolitisering, POSK, Socialdemokraterna, Struktur, Svenska kyrkans lära

I dagens nummer av Kyrkans tidning finns en ”tvärkyrkopolitisk” debattartikel om strukturutredningen ifrån Solna församling. Författarna sågar utredningen jäms fotknölarna. Det intressanta är att den är skriven av representanter för alla de partier och nomineringsgrupper som enhälligt lagt fram utredningen (m, s, kd, c, fisk och posk). Artikeln heter ”Centralisering genom tvång”. Huvudpoängen enligt författarna är att utredningen riskerar att tömma församlingsbegreppet på innehåll och reducera den lokala demokratin och det lokala ansvarstagandet på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att de har rätt. Genom att ta bort kyrkoordningens krav på att en församling måste fira gudstjänst varje söndag – kyrklig helgdag, så är risken uppenbar att vi avskärmar oss ifrån vad Kyrkan menar vara en församling. Genom att flytta upp besluten ifrån församlingarna till pastoraten så riskerar vi också att det ideella arbetet och engagemanget tynar bort.

Är det inte så att hela utredningen är en enda stor spretig kompromiss? Alla har fått i genom sina kardinalfrågor. Moderaterna tror sig ha fått försäkringar om att utredningens förslag kan trygga ekonomin. Sossarna vet att de kan behålla sitt inflytande över kyrkan, trots att allt färre vill engagera sig, genom att makten koncentreras till allt färre människor i de stora pastoraten. Maktkoncentrationen innebär naturligtvis också att “kyrkopolitiskt” ej korrekta åsikter kan kväsas effektivt. Centern får på pappret behålla församlingsnamnen och deras kamp för att tunna ut församlingsbegreppet har gett resultat. Folkpartisterna tror sig ha kommit en bit på vägen i deras mycket lovvärda arbete för fri församlingstillhörighet, genom att man inte behöver bo i församlingen, för att kunna väljas in i församlingsrådet. Vad kd och posk fått ut av utredningen det vet jag inte riktigt. Men jag känner till ett flertal mycket bekymrade gräsrötter ifrån dessa grupper.

Vad kan man mer läsa i dagens nummer i Kyrkans tidning? Jo, Anna Sophia Bonde gör debut som extern skribent. I detta nummer har hon till uppgift att kommentera dagens ledare som handlar om prästen Ulla Karlsson. Ni vet hon som så tragiskt förnekat hela försoningsläran i den kristna tron. Ulla Karlsson har gjort det enda riktiga och lämnat sin tjänst. KT:s ledare tycker dock att Svenska kyrkans forskningsenhet skulle ha stått upp bättre för Karlsson.
Anna Sophias kommentar är väl värd att läsa. Ni finner den här under rubriken ”Biskoparna borde sitta i krismöte” efter ledaren.

Anna Sophias bidrag kan också läsas här. (more…)

Strukturutredningen åter

Av Jan-Anders Ekelund den 1 October 2011 om: Frimodig Kyrka, Jesus, Levande församlingar, Organisation, POSK, Struktur

Nu är det många blogginlägg kring strukturutredningen. Det är lätt att fastna i strukturer och organisation på bekostnad av nödvändig fokusering kring Jesus Kristus, gudstjänstliv, diakoni och mission. En felaktig organisation av Svenska kyrkan försvårar dock och kan till och med förhindra att fokus hamnar rätt.

Kyrkans Tidnings tidigare chefsredaktör Lars B Stenström skriver många kloka inlägg på sin blogg Stillsam. Han har kommenterat strukturutredningen och den debatt som förekommit i SPT mellan Kjell Petersson och POSK:s representant i utredningen Hans-Olof Andrén. Inlägget kan läsas här.

Här kan du också läsa hela Stenströms inlägg: (more…)

Syns döden i strukturutredningen?

Av Jan-Anders Ekelund den 15 May 2011 om: Frimodig Kyrka, Organisation, Partipolitisering, POSK, Struktur, Svenska kyrkans identitet

Jag har tillbringat en del tid på flygplatser senaste tiden. Jag har där funnit tidskriften Fokus. I nr 4 2011 finns en artikel som heter Sökarna. Den är synnerligen aktuell för Svenska kyrkan. Den behandlar nämligen strukturutredningen. Strukturutredningen är en inomkyrklig politisk utredning tillsatt av kyrkomötet med representanter för riksdagspartierna och POSK.

Det som bekymrar mest i den enhälliga utredningen är de jättepastorat som kommer att skapas med en kyrkoherde. Förvisso kommer det att finnas många församlingar inom pastoratet men dessa församlingar skall ledas av ett församlingsråd på fyra personer som är utsett, inte av medlemmarna i församlingen, utan av kyrkofullmäktige i pastoratet. Mångfalden av olika traditioner och kulturer mellan församlingarna riskerar att suddas ut på detta viset. Personer med de korrekta kyrkopolitiska åsikterna kan placeras ut av pastoratets kyrkofullmäktige i församlingarna. Kravet på att fira gudstjänst varje söndag och helgdag för att få kalla sig för församling försvinner också. Det minsta jag tycker att man borde kunna kräva är att församlingarna själva får välja sina församlingsråd genom exempelvis en kyrkostämma.

Men vad står det då i Fokus? Läs artikeln! Här kommer några citat ifrån denna helt profana tidning:

Svenska kyrkan som vi känner den kommer att dö.
Den kristna tron handlar om att det i döden föds liv. Påsken är berättelsen om livet som spirar efter den långa natten. Han som dog på korset kallade det för »vetekornets lag«. Det ensamma kornet måste dö i jordens mylla för att kunna bära ny frukt.
Vilken väg kyrkan än väljer att slå in på så har den ett strukturellt krav på medlemmarnas tro och dop att ta hänsyn till. Den folkliga vägen med husdjursmässor och rockgudstjänster bär på risken att tron vattnas ur. Den politiska vägen kan leda till splittring och att kyrkan gör sig till en intresseorganisation där det metafysiska förminskas. Leder någon av de vägarna verkligen fram till att fler kryssar i rutan på blanketten och döper sig? Den inre vägen har, å andra sidan, svag potential för att skapa en kyrka där folkflertalet känner sig hemma.
Framtidens kyrka är helt enkelt en betydligt mindre kyrka.

Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp besökte Berlin för 14 dagar sedan. Vi hade då möjlighet att träffa Harald Grün-Rat som har en motsvarande kontraktsprosttjänst i Berlin. Han berättade mycket uttömmande om den evangeliska kyrkans utveckling i Berlin. Bl.a. så sade han: The real Christians are always in minority. Jesus har makten, men ger uppdraget till oss. Jesus sände en liten grupp på 12 med evangeliet. Skulle det då vara ett problem för oss att vara få? Harald Grün-Rat har säkert rätt. Vi stirrar oss blinda på att Svenska kyrkan tappar medlemmar och därmed förlorar pengar. Vi försöker krampaktigt hitta gudstjänstformer som kan locka folk. Men först måste kanske Svenska kyrkan bli tillräckligt svag för att kunna bli livskraftig på nytt?