Församlings- och pastoratssammanläggningar

Av Jan Erik Amilén 8 January 2017 om: Okategoriserade

Visst är stordriften ett problem att samtala vidare om? Malmö är t.ex. en enda församling. Hur ska man då kunna “samlas” om man inte samlas i ett antal kyrkor, dvs. bildar ett antal församlingar?

**

De senaste åren har vi sett många församlingssammanläggningar, ibland nödvändiga, ibland onödiga. Men stordrift är en tveksam modell för en kyrka. Att det 2012 var 700 färre församlingar än år 2000 är oroväckande och med Strukturreformen 2014 minskade antalet pastorat och självständiga församlingar ännu mer. Resultatet har blivit långa beslutsvägar, bristande självständighet för församlingarna, starka kanslier och centralisering. Kritiken att Svenska kyrkan alltmer fått karaktären av en koncern är i högsta grad berättigad. Men kyrkan är och förblir kyrka, hon kan inte styras och organiseras på samma sätt som det ser ut i samhället i övrigt. Närhet och kontinuitet är viktigt. De lokala församlingarna måste ha beslutsrätt och stabilitet för att inte avståndet till de enskilda människorna skall öka. Risken är också att gudstjänstlivet minskar och att dess fokus på Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltande blir allt mindre viktigt. Att själva ordet kyrka betyder ”det som tillhör Herren” får inte glömmas.

Frimodig kyrka menar därför att den stordrift som vi idag ser, inte minst i städerna, bör undvikas. Beslutsfattandet måste vara så lokalt som möjligt med direkta val till församlingarna och på sikt indirekta val till övriga nivåer inom kyrkan. I stället för sammanläggningar vill vi sträva efter en samverkan mellan mindre men självständiga församlingar och pastorat, där kyrkoherden i verklig mening kan vara herde för sin hjord.