Så har röstkorten kommit. Med korten följer en liten broschyr om valet och om kyrkan, och när man läser den funderar åtminstone jag än en gång på hur de högt uppsatta i vår kyrka tänker.
Svenska kyrkan är till för oss medlemmar och behöver vårt engagemang. Så inleds texten om kyrkan, men så fel det är! Det är medlemmarna som ÄR kyrkan. En kyrka är ingen serviceinrättning som är till för dess medlemmar. Ingen skulle komma på tanken att säga”Idrottsrörelsen är till för sina medlemmar”, för det skulle vara lika absurt som att inför riksdagsvalet försöka nå engagemang hos väljarna genom att påstå att ”Sverige är till för sina invånare”. Idrottsrörelsen utgörs av idrottarna, Sverige består av invånare i landet, och kyrkan är alla de människor som vill bekänna Jesus som sin Herre.
I nästa stycke berättas om Sveriges 3400 kyrkor, men hur tänker man när man innan man nämner att de är levande rum för gudstjänster skriver att de är unika byggnader och värdefulla kulturarv? Dessa kulturintressanta byggnader är byggda för gudstjänstfirande, deras främsta syfte är inte att locka turister p.g.a. sitt utseende, eller sitt konstinnehåll, utan att vara rum för den gudstjänstfirande församlingen. Självklart borde det vara det vi skyltar med och för fram.
Ytterligare några stycken senare handlar det om tro och tvivel: Svenska kyrkan erbjuder ett sammanhang där vi får möta varandra, dela tro och tvivel och närma oss Gud. Det som står där är inte fel – kyrkan ska vara en plats där vi får möta varandra och där vi kan dela tro och tvivel, men det ska också vara en plats där vi får MÖTA Gud. Svenska kyrkan måste sluta skämmas för att vara kyrka!
