Bloggposter på ämnet Mission:

42 % vill ha en annan inriktning?

Av Jan-Anders Ekelund den 31 March 2011 om: Biskopsmötet, Mission, Partipolitisering, Svenska kyrkans identitet, Väckelse

Göteborgs stift har idag valt ny biskop. De röstberättigade har sagt sitt. Det blev Per Eckerdal. Ett stort grattis till Per som blev vald till biskop på sin 60-årsdag.

Två tydliga alternativ fanns att rösta på, det är alla bedömare eniga om. Klassisk kristen teologi med missionsinriktning mot liberalt inriktad teleologi. En kandidat fri och obunden det politiska systemet och det kyrkliga etablissemanget mot en kandidat nominerad av partipolitiska företrädare. Per Eckerdal var de politiska partiernas kandidat i slutomgången, även om man ser att han även fått partipolitiskt obundna röster, när man ser hur domkapitlet och stiftsstyrelsen röstat (16 – 1 i röster till Eckerdal). Motkandidaten Staffan Grenstedt lever och undervisar i den mest expansiva lutherska kyrkan i världen, Mekane Yesus i Etiopien.

Många i det kyrkliga etablissemanget är förvånade över att 42 % av de röstberättigade har röstat på Grenstedt och därmed tydligt visat att de vill ha förnyelse av och en annan inriktning i stiftet. Man kan också på goda grunder anta att en majoritet av prästerna och diakonerna i stiftet röstat på Grenstedt. Hur skall Per Eckerdal relatera till detta? Kommer han att ta sitt ansvar när han tillträder enhetens ämbete?

GP skriver att Per Eckerdal är mycket medveten om de konflikter som finns inom Göteborgs stift men menar att man inte får sopa saker under mattan:
Vi får inte vara rädda för konflikter, konstaterar den blivande biskopen, som också är glad att kyrkan givit besked att man vidgar äktenskapsbegreppet och godkänner samkönade äktenskap. Per Eckerdal menar också att engagemanget från kyrkans sida i samhällsfrågorna bör kunna bli ännu större än idag

Konflikträdd skall inte en biskop vara, men hur har Per Eckerdal tänkt ge livsutrymme till de 42 % som vill en annan inriktning? De som vill satsa minst lika mycket på mission och evangelisation som på ett ökat politiskt engagemang i samhällsfrågor. Visst skall kyrkan vara aktiv i samhällsfrågor, kyrkan har alltid haft ett profetiskt ansvar. Men tyvärr så är det sällan Svenska kyrkan blir profetisk i sitt samhällsengagemang – Svenska kyrkan blir oftast bara samhällstillvänd. Men det är ingen annan än Kyrkan som kan vara missionerande. En kyrka som inte är ”missionsformad” har ingen framtid eller ens något existensberättigande.

Jag hoppas verkligen att Per Eckerdal skall överraska. Ja minns honom som en mycket god präst i Älvsåker i början av 80-talet då SESG:s studentförning i Gbg brukade ha läger i hans församling. Tänk om det är den Per vi kommer att se som biskop, då blir det bra! Men så är det ju det här med att folk gör teologiska resor…………………när väl resan börjat så är det svårt att se målet.

Mission – trons multiplicering

Av Jan-Anders Ekelund den 30 October 2010 om: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Mission, Svenska kyrkans identitet

En av profilfrågorna för Frimodig kyrka är mission/evangelisation. Genom motioner ifrån Frimodig kyrka kom detta att debatteras på Kyrkomötet. 7 av 9 talare representerade Frimodig kyrka i denna debatt. Frimodig kyrka gör skillnad på kyrkomötet! Även om motionerna blir avslagna skapar Frimodig kyrka en sund balans. Frågor som är centrala för vår tro får också debatteras sida vid sida med exv. organisations- och ekonomifrågor. Se debatten här. Debatten om mission ligger efter halva tiden i denna sändning. Dra fram “punkten” till mitten på linjen för att lyssna.

Så här står det i Frimodig kyrkas valplattform, detta gäller både nationellt såsom internationellt:

Mission – trons multiplicering
Mission är Jesus eget uppdrag till sin Kyrka i alla tider. Uppdraget, som aldrig kan väljas bort, gäller både i Sverige och utomlands. Fortfarande är det många människor över hela världen som inte hört evangeliet. Tyvärr har Svenska kyrkan kraftigt tonat ned sitt internationella missionsarbete. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan på nytt sänder ut missionärer för att evangelisera. Sanningsanspråket i kristen tro får inte sättas på undantag, samtidigt som det personliga mötet kräver att man möter andra människor med respekt. All mission bygger på att man ser hela människans behov. FRIMODIG KYRKA tror att en kyrka utan verklig mission är en tynande kyrka.

Light version

Av Jan-Anders Ekelund den 21 August 2010 om: Frimodig Kyrka, Jesus, Levande församlingar, Mission

Elisabeth Sandlund har en mycket intressant ledare i Dagen om den inre sekulariseringen i svensk kristenhet och då inte minst i Svenska kyrkan. Hon lyfter fram flera intressanta perspektiv.

Hon hänvisar bl.a. till professorn och prästen Eva Hamberg som sagt att strategin att satsa på en “light-version” av kristen tro, där Jesus inte längre står i fokus utan snarare ses som en belastning om medlemsantalet ska hållas uppe är kontraproduktiv.

Missionens uppgift är inte primärt att hålla medlemssiffrorna i Svenska kyrkan uppe utan är att föra människor till en levande tro på Jesus Kristus. Sandlund menar helt riktigt att det är en missuppfattning att tro att kyrkan blir relevant om trons innehåll förändras för att möta förmodade behov hos så kallade moderna människor. Det tillfredsställer varken trogna kyrkobesökare eller sådana som sällan besöker en gudstjänst.

Hon skriver vidare också : Såväl internationella erfarenheter som modern religionssociologisk forskning ger samma svar: De kyrkor som växer är inte sådana som satsar på liberalteologiska lightvarianter av kristen tro utan de som är Jesus-centrerade.

Detta tänkande stämmer väl med Frimodig kyrkas valplattform. Vi måste våga lära av de kyrkor som växer i övriga världen. Vår egen ”lightvariant” i svensk kristenhet fungerar måttligt bra. Låt oss lära av andra kyrkor som lyckas bättre.

Följande står i vår valplattform:

Ute i världen växer den kristna kyrkan. Samtidigt brottas Svenska kyrkan med vikande medlemstal. Svenska kyrkan behöver fler levande och växande församlingar. Kunskap behöver hämtas in och lärdomar dras om varför många kyrkor i världen växer och drar till sig både unga och äldre så att de kommer till tro på evangeliet.

Mission i Sverige: nio punkter av Dag

Av Jan-Anders Ekelund den 2 June 2010 om: Frimodig Kyrka, Mission, Svenska kyrkans identitet

Kyrkans tidning rapporterar om ett stort missionsmöte i skotska Edinburgh till minne av världsmissionsmötet, som hölls här 1910.

Den kyrkliga statistiken pekar nedåt. Vad skall vi göra? Finns det någon som har visioner i Svenska kyrkan för att vända utvecklingen? En som är visionär är Dag Sandahl. Idag på sin blogg, presenterar han nio punkter för mission i Sverige under rubriken: Inte särskilt svårt

Läxan för mission i Sverige tar inte så lång tid att göra – för saken är rätt enkel. Vi vet vad som behövs och det är faktiskt möjligt att få mission att fungera. Missionsfältet finns ju på bekvämt gångavstånd. Det hette av de lågpresterande i början av 1980-talet att man inte kan organisera v’äckelse. Nej, den är Guds verk. Men man kan organisera för väckelse. Det har vi inte gjort. Så här kommer några punkter på temat “vad bör göras?”

1. Bygg levande, gudstjänstfirande församlingar. Det kräver prästers och kyrkoarbetares engagemang men folk drar folk och trängsel ger trivsel. Vi måste ha församlingar att evangelisera till. Annars är det emningslöst. Och till de levande församlingarna hör ett gudstjänstfolk som firar högmässa söndageligen.

2. Rusta lekfolket. Undervisning och själavård är de levande gudstjänsternas fortsättning. Det är fint att få vara kyrkokristen.

3. Använd alla gåvor som finns i församlingen. Om människor gäller “if you don’t use them, you’ll loose them.” Tänk i människor, alltså. Det gör Gud. Och detta är den viktiga majeutiska uppgiften för präster och diakoner i första hand. Mångsidighet hör till församlingens liv.

4. Stärk församlingens apologetiska kompetens. Lärjungar måste kunna ge skäl för sin tro – också i vår tid som dels präglas av en ny andlighet, dels av en ny ateism. Vi markerar både mot religionsväsende och nyenkel rationalism, vi som vet att Verkligheten själv stavas Kristus. Det behövs mer material – i tryck, i radio, i tv – för att förklara trons anspråk och få trons anstöt att hamna rätt. Lukas 1:1-4 ställer anspråket. Bluffar evangelisten?

5. Stärk på allt sätt prästernas kompetens, blås liv i deras nådegåva. Utan prästväckelse blir det ingen annan väckelse heller. I varje fall inte i denna kyrka. Markera prästämbetets centrum – gamla prästers levnadsberättelser visar att de tycker sig haft för lite tid för det verkligt viktiga. Skickliggör kyrkoarbetarna som lärare i församlingen.

6. Se till att alla kan vara stolta över sin församling – och över Svenska kyrka. Men se också till att det finns sammanhang som är störe än församlingens – stiftets gårdar som mötesplatser, resor för studier, retreater mm mm.

7. Gör genomkamningar på nationell nivå för att göra tron trolig. Idén om stora julhandboken (för kropp, själ och ande) i 3 miljoner ex var en idé om sådant arbete.Kyrkomötet ville inte. Ta plats i det offentliga rummet. Där hör tron hemma. “Det är viktigt att synas”, som det heter på Östrans annonsavdelning. Det borde vara värt ett dubbel brevporto varje år att finna missiologiska sökmotorer.

8. Slå vakt om interntionaliseringen – hur lever Kyrkan i mission på andra ställen? Varför växer soliga kyrkor medan andra befinner sig på reträtt? Ställ frågorna, sök svaren!

9. Ta på allvar itu med de svenskkyrkliga konfliktfrågorna. De är verkliga frågor som söker svar. Nu måste det arbetet till. Jag menar, vi förlorar människor som varit helhjärtat engagerade i Svenska kyrkan därför att de helt enkelt inte står ut längre med det som sker och ser att de inte får den omsorg de skulle kunnat räkna med. Och förlorar vi den sortens folk, varför ska vi tro att vi kan locka nya? De kommer att upptäcka precis detsamma om de tar tron på allvar

Allt pekar nedåt

Av Jan-Anders Ekelund den 30 May 2010 om: Gudstjänst, Mission, Organisation, Struktur

I Kyrkans tidning och Dagen presesenteras kyrkostatistiken för 2009. Kyrkans tidning konstaterar att siffrorna är dystra. Visst är de dystra, nästan allt pekar utför. Medlemsantalet och gudstjänstdeltagandet fortsätter att dala, liksom antalet dop, konfirmander, kyrkliga vigslar och kyrkliga begravningar.
Talet om folkkyrka blir allt svårare att upprätthålla när kyrkan håller på att bli en minoritetskyrka för folket. Vi var många som under förra årets kyrkomöte önskade att Svenska kyrkan inte skulle ansöka om vigselrätt. Varför behålla vigselrätten när det inte är mer än 40 % av vigslarna som sker i Svenska kyrkans regi?
Medlemsraset kommer att fortsätta pga att allt färre barn blir medlemmar via dopet. Vi vet också att de som inte konfirmeras, inte heller låter sina framtida barn döpas i samma utsträckning som de som är konfirmerade.
Ärkebiskopens uttalande i Kyrkans tidning gör inte det hela mindre dystert. Han säger angående att det firas färre gudstjänster med enstaka besökare (hur man nu vet det?): – Man kan också säga att här försvann ett antal deprimerande gudstjänster…..
Ärkebiskopen verkar inte ha läst Matt 18:20 “Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.”
Visst vill vi gärna fira gudstjänst då vi är många, men det blir fullständigt fel om ärkebiskopen förringar gudstjänster med få deltagare. Frimodigheten försvinner hos alla dem som försöker att upprätthålla gudstjänstlivet på många platser i landet.

Nu måste istället Svenska kyrkan och ärkebiskopen lära av alla de kyrkor runt om i världen som inte har dalande siffror. En sak som förenar dessa kyrkor är de inte har anammat den liberala teologin. Är det inte dags att börja tala om det nu? Den liberala teologin verkar inte generera väckelse. För visst är lösningen på problemet folkevangelisation eller folkmission istället för att alltid tala om folkkyrka? För ett tag sedan hörde jag en av de fjorton biskoparna säga att han slutat att använda ordet folkkyrka. Det funkar inte längre menade han. Han har kanske rätt……..?

Nedan ser ni statistik för fyra av de uppmätta parametrarna:

lila linje=kyrkliga begravningar
blå linje=dop
grön linje=kyrkliga vigslar
röd linje=konfirmander

Även Aftonbladet skriver på samma tema.

Mission

Av Jan-Anders Ekelund den 21 May 2010 om: Frimodig Kyrka, Mission

Jag har i ett tidigare inlägg presenterat Kyrklig Samlings “missionsappell”. I Dagen skriver två av upphovsmännen Kjell Petersson och Yngve Kalin en debattartikel om missionens nödvändighet i Sverige. Artikeln avslutas med:

Sverige är ett missionsland eftersom väldigt många människor lever utanför den kristna tron. Vi som är kristna kan inte slå oss till ro med detta. Vår kallelse är att göra vårt eget land till ett land av lärjungar. Denna medvetenhet behöver påverka livet och formerna i församlingarna. Därför är det vår förhoppning att samtal om mission ska påbörjas i medarbetarsamlingar och kyrkoråd, bland präster och lekfolk, i bön om att Gud ska låta tron och frimodigheten växa sig starka i Svenska kyrkans församlingar.

Folkreligionen är både en anknytningspunkt för och en konkurrent till den kristna tron

Av Jan-Anders Ekelund den 26 April 2010 om: Mission

Ett av Kyrkans kännetecken är mission. Alla vitala kyrkor prioriterar mission, att fler människor skall komma till en levande tro på Jesus Kristus. Kyrklig Samling har gett ut en “missionsappell” som är värd att läsas av så många som möjligt. Här kommer ett smakprov:

Till Svenska kyrkans »folk»kyrkliga karaktär
hör hennes breda och långvariga kontakter med
en stor del av befolkningen i sin bygd, särskilt i
de situationer där man söker nådens medel: dopfamiljer,
ungdomar i konfirmationsläsningen,
unga par som vill vigas och familjer där någon
har dött. Alla sådana förrättningar förbereds av
samtal och hembesök, och utgör viktiga kontaktpunkter
för att göra Jesus känd och trodd.
I sådana samtal blir det ofta tydligt att folkreligionen
både är en anknytningspunkt för och en
konkurrent till den kristna tron. Det är då viktigt
att de utnyttjas som missionsmöjlighet och inte
behandlas oambitiöst som bara litet information
om hur det går till och var man går och står. Den
kristet färgade folkreligion som är majoritetsreligion
i vår folkkyrka måste få möta det frimodiga
vittnesbördet om en levande Herre Kristus som
en kärleksfull utmaning.

Ni kan läsa hela appellen på Kyrklig Samlings hemsida.

Tro/hyckleri

Av Maja Bengtsson den 11 June 2009 om: Jesus, Mission, Svenska kyrkans lära

Humanisternas pågående reklamkampanj togs upp i Höglund i P1 igår. Det man diskuterade var huruvida det är hyckleri att använda sig av kyrkan vid ceremonier av olika slag, samtidigt som man själv inte alls är troende. Representanten för humanisterna menade att det var en oerhört liten del av svenskarna som faktiskt trodde på något, medan kyrkans representant i programmet, Lennart Koskinen, trodde att de flesta människor bär på en tro av något slag, och att de därför inte alls hycklar när de väljer kyrkliga ceremonier.

På ett sätt tycker jag att humanisterna har rätt – människor som inte alls tror, och deklarerar det öppet, borde kanske inte vara medlemmar i kyrkan, inte utnyttja kyrkans traditioner och göra dem innehållslösa. Samtidigt tror jag att Lennart Koskinen har en poäng i att många av de som söker sig till kyrkan gör det för att de har en tro, eller kanske önskar att de hade en tro.

Svenska kyrkan har en enorm kontaktyta att förvalta i och med att så många människor fortfarande är medlemmar och kommer till kyrkan vid ex. vigslar och begravningar. Frågan är vad vi erbjuder dem. Vågar vi visa vad vi tror och föra ett samtal, eller säger vi bara “Du kan tro som du vill.”? Bjuder vi bara på tjusiga akter i vackra rum, eller har vi något mer att komma med?

I FRIMODIG KYRKA vågar vi tro att den kristna tron håller, att den är värd att föra vidare och att dess budskap fortfarande kan attrahera. Vi välkomnar ALLA till kyrkan! I valplattformen skriver vi om att fylla kyrkorna på nytt – inte genom att marknadsföra våra vackra ceremonier, utan genom ökad gemenskap mellan medlemmar, och genom att frimodigt förkunna Jesus som kyrkans Herre. En röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet är en röst för en öppen kyrka med ett tydligt budskap, en kyrka som inte kräver tro av sina medlemmar, men tydligt vill visa dem att det finns en verklig Gud att tro på.